Man tillät korruptionen att utvecklas tills landet blev en kleptokrati. Man ljög om framstegen i kampen mot talibanerna. Nederlaget är bittert för hela västvärlden, men gick kriget ens att vinna?
Mycket intressant. Jag saknar en punkt i Powell-doktrinen som handlar om det kan uppnås ett bredare folkligt stöd i det invaderade landet avseende en utveckling mot ett mer demokratiskt samhälle med en syn på mänskliga rättigheter som liknar den i Väst. Jag tror inte att det breda folkliga stödet finns i Afghanistan och då blir det dömt att misslyckas.
Jag är 62 år gammal. Vietnamkriget var den första större internationellt uppmärksammade konflikt där jag hunnit bli gammal nog att följa och intressera mig. Sedan dess är mina reflektioner att i slutänden är det ALLTID den sida USA väljer att stödja som biter i gräset.
Man drog sig ur Vietnam med ett fredsavtal mellan Nordvietnam och Sydvietnam undertecknat. Norvietnams stridsvagnar hade redan motorerna varmkörda och inmarschen blev i stort sett problemfri. En, just det, korrupt regim i Sydvietnamn hade inget att sätta emot även om det ska erkännas att med stöd av Kina och Sovjet, vars regimer åtnjöt och fortfarande åtnjuter privilegiet av att inte störas av interna massmedia och i huvudsak bara som pliktskyldigast störas av den media i väst (vars hjärta ständigt ohjälpligt och enögt klappar till vänster) om det gäller nå'n stackars dissident som burats in så hade inte ens ett anständigt Sydvietnam kunnat stå emot det aggressiva militära etablissemanget Nordvietnamn så värst länge. På köpet fick man kommunistregim också i Laos och en historiskt unik mördarregim i Kambodja.
Faktum är att effektiviteten i Khmer Rouge's folkmordsprojekt vida överglänste Nazitysklands. Per tidsenhet mördades betydligt fler i Kambodja än i Tyskland med ockuperade områden. Faktiskt. I och för sig fick Khmer Rouge benäget stöd av Jean-Christophe Öberg och andra av revolutionsromantik berusade i väst men likväl. Till sist nu är det väl bara den bergatrollsrike ultrakommunisten Mikael Wihe som hysteriskt behåller ögonen stängda, till och med Birgitta Dahl mumlade ut en omvändelse till sist, så där lite i skymundan som det anstår en ansedd S-kvinna. De röda khmererna är nu borta men är ersatta av diktatorn Hun Sen (fd röd khmer btw) och han rånar på ganska bra med skövling av regnskogar och diverse annan korruption. Laos är ett av endast fem återstående uttalade kommunistländer, liksom så klart Vietnam. Onkel Sams insatser var återigen långsiktigt förödande.
Sedan har vi Nicaragua. Jodå, Sandinisterna hade ju inte så svårt att få folkligt stöd när den USA-allierade höger-diktatorn Somoza först lät sina styrkor plundra det jordbävningsdrabbade Managua och sedan snodde pengarna som samlades in för att hjälpa Nicaragua. Så stiger USA in i bilden, stöder Contras. Sandinisterna bort från makten till sist, jodå. Vem är diktator där nu då? Daniel Ortega, just det. Onkel Sam slog till igen.
Så kommer vi till Mellanöstern. Onkel Sam laddar bössan tillsammans med Storbritannien. I en tsunami av lögner motiverades krig nummer två. Först hade man ju gjort rätt, befriat Kuwait men stannat sedan. Ett undantag i Onkel Sams CV. Med hycklaren Tony Blair som kompanjon motiveras invasionen av Irak med lögner om innehav av förbjudna vapen. Resultatet då? IS, folkmord på yazidier, radikalisering av Västeuropa, exodus och massiva migrationsproblem vars följder vi inte sett mer än början på, i Europa. Onkel Sam fyllde på i sitt CV.
Så Afghanistan, så klart.
Mönstret börjar bli tydligt. Vill man se vilken sida som till sist förlorar, se efter vilken sida USA står på. Det är hög sannolikhet för att det blir så.
Jag kan ju för övrigt lägga till Kuba som högst osannolikt blivit kommunistiskt och dessutom blivit en plattform för Rysslands pågående etablering regionen, om man stött Castro och aldrig infört sanktioner. (Ryssland äger nu 1/3 av Venezuelas oljereserver, betalning för vapen till den knarkkartell som leds av Maduro. I Venezuela har Ryssland baser för såväl armé- flyg- och marinförband.) Kommunistpartiet på Kuba var emot Castro från början. Just det, EMOT. Hur svårt borde det ha varit att ta rätt sida där? Problemet i USA var väl att Kuba var maffians revir med spel och prostitution som lukrativa verksamheter och då blev valet fel. Känns korruptionspratet från Afghanistan igen?
En sista kommentar om Mellanöstern. Att vara så naiv att man ens kan fantisera om att kasta ett land från brutal diktatur till modern fungerande demokrati är typiskt, TYPISKT, USA och för den delen också delar av en i bubbla levande intellektuell elit av goda liberaler. Facit ser vi i Libyen och Irak. Konsekvensen åter igen massiva flyktingströmmar till Europa. Finns det för övrigt något enda muslimskt land som kan sägas vara demokratiskt? Någon, hand upp? Jaså, nähä....
Vi har en världspolis i USA, en världspolis som nästan alltid väljer fel när det gäller långsiktiga resultat. Nu blir Afghanistan åter igen en fristad för Al-Quaida med flera och heroin-industrin kan utvecklas i lugn och ro. Skyddade av Kina så klart som i utbyte oblygt lär roffa åt sig av Afghanistans omfattande mineraltillgångar. Á la Afrika. Det kommer att funka bra för Afghanistans makthavare. Marknaden för heroin ligger ju öppen dessutom. Just det, i USA, för knarka, DET kan man i USA.
Vem med insikt kan egentligen våga vara allierad med USA?
Det är utmärkt att väst- och bästvärlden fått sig en läxa. Hur många länder i världen delar dess värderingsgrund? Om mänskliga rättigheter - om fria sant demokratiska rättigheter med jämställdhet mellan kvinnor och män som en förutsättning. Mycket få. Och tro att det med våld och ockupationer går att tvinga fram demokrati i och mänskliga rättigheter i ett av klaner styrt land är dumdristigt. Islam och klanvälde fungerar inte i ett modernt västerländskt och demokratiskt land. Tänkesätten skiljer sig alltför mycket åt. Folk och länder måste få utvecklas i sin egen. takt - en lärdom att ta för de som alltid vet bäst hur andra länder och folk ska vara och uppträda.
Mycket intressant. Jag saknar en punkt i Powell-doktrinen som handlar om det kan uppnås ett bredare folkligt stöd i det invaderade landet avseende en utveckling mot ett mer demokratiskt samhälle med en syn på mänskliga rättigheter som liknar den i Väst. Jag tror inte att det breda folkliga stödet finns i Afghanistan och då blir det dömt att misslyckas.
Jag är 62 år gammal. Vietnamkriget var den första större internationellt uppmärksammade konflikt där jag hunnit bli gammal nog att följa och intressera mig. Sedan dess är mina reflektioner att i slutänden är det ALLTID den sida USA väljer att stödja som biter i gräset.
Man drog sig ur Vietnam med ett fredsavtal mellan Nordvietnam och Sydvietnam undertecknat. Norvietnams stridsvagnar hade redan motorerna varmkörda och inmarschen blev i stort sett problemfri. En, just det, korrupt regim i Sydvietnamn hade inget att sätta emot även om det ska erkännas att med stöd av Kina och Sovjet, vars regimer åtnjöt och fortfarande åtnjuter privilegiet av att inte störas av interna massmedia och i huvudsak bara som pliktskyldigast störas av den media i väst (vars hjärta ständigt ohjälpligt och enögt klappar till vänster) om det gäller nå'n stackars dissident som burats in så hade inte ens ett anständigt Sydvietnam kunnat stå emot det aggressiva militära etablissemanget Nordvietnamn så värst länge. På köpet fick man kommunistregim också i Laos och en historiskt unik mördarregim i Kambodja.
Faktum är att effektiviteten i Khmer Rouge's folkmordsprojekt vida överglänste Nazitysklands. Per tidsenhet mördades betydligt fler i Kambodja än i Tyskland med ockuperade områden. Faktiskt. I och för sig fick Khmer Rouge benäget stöd av Jean-Christophe Öberg och andra av revolutionsromantik berusade i väst men likväl. Till sist nu är det väl bara den bergatrollsrike ultrakommunisten Mikael Wihe som hysteriskt behåller ögonen stängda, till och med Birgitta Dahl mumlade ut en omvändelse till sist, så där lite i skymundan som det anstår en ansedd S-kvinna. De röda khmererna är nu borta men är ersatta av diktatorn Hun Sen (fd röd khmer btw) och han rånar på ganska bra med skövling av regnskogar och diverse annan korruption. Laos är ett av endast fem återstående uttalade kommunistländer, liksom så klart Vietnam. Onkel Sams insatser var återigen långsiktigt förödande.
Sedan har vi Nicaragua. Jodå, Sandinisterna hade ju inte så svårt att få folkligt stöd när den USA-allierade höger-diktatorn Somoza först lät sina styrkor plundra det jordbävningsdrabbade Managua och sedan snodde pengarna som samlades in för att hjälpa Nicaragua. Så stiger USA in i bilden, stöder Contras. Sandinisterna bort från makten till sist, jodå. Vem är diktator där nu då? Daniel Ortega, just det. Onkel Sam slog till igen.
Så kommer vi till Mellanöstern. Onkel Sam laddar bössan tillsammans med Storbritannien. I en tsunami av lögner motiverades krig nummer två. Först hade man ju gjort rätt, befriat Kuwait men stannat sedan. Ett undantag i Onkel Sams CV. Med hycklaren Tony Blair som kompanjon motiveras invasionen av Irak med lögner om innehav av förbjudna vapen. Resultatet då? IS, folkmord på yazidier, radikalisering av Västeuropa, exodus och massiva migrationsproblem vars följder vi inte sett mer än början på, i Europa. Onkel Sam fyllde på i sitt CV.
Så Afghanistan, så klart.
Mönstret börjar bli tydligt. Vill man se vilken sida som till sist förlorar, se efter vilken sida USA står på. Det är hög sannolikhet för att det blir så.
Jag kan ju för övrigt lägga till Kuba som högst osannolikt blivit kommunistiskt och dessutom blivit en plattform för Rysslands pågående etablering regionen, om man stött Castro och aldrig infört sanktioner. (Ryssland äger nu 1/3 av Venezuelas oljereserver, betalning för vapen till den knarkkartell som leds av Maduro. I Venezuela har Ryssland baser för såväl armé- flyg- och marinförband.) Kommunistpartiet på Kuba var emot Castro från början. Just det, EMOT. Hur svårt borde det ha varit att ta rätt sida där? Problemet i USA var väl att Kuba var maffians revir med spel och prostitution som lukrativa verksamheter och då blev valet fel. Känns korruptionspratet från Afghanistan igen?
En sista kommentar om Mellanöstern. Att vara så naiv att man ens kan fantisera om att kasta ett land från brutal diktatur till modern fungerande demokrati är typiskt, TYPISKT, USA och för den delen också delar av en i bubbla levande intellektuell elit av goda liberaler. Facit ser vi i Libyen och Irak. Konsekvensen åter igen massiva flyktingströmmar till Europa. Finns det för övrigt något enda muslimskt land som kan sägas vara demokratiskt? Någon, hand upp? Jaså, nähä....
Vi har en världspolis i USA, en världspolis som nästan alltid väljer fel när det gäller långsiktiga resultat. Nu blir Afghanistan åter igen en fristad för Al-Quaida med flera och heroin-industrin kan utvecklas i lugn och ro. Skyddade av Kina så klart som i utbyte oblygt lär roffa åt sig av Afghanistans omfattande mineraltillgångar. Á la Afrika. Det kommer att funka bra för Afghanistans makthavare. Marknaden för heroin ligger ju öppen dessutom. Just det, i USA, för knarka, DET kan man i USA.
Vem med insikt kan egentligen våga vara allierad med USA?
Det är utmärkt att väst- och bästvärlden fått sig en läxa. Hur många länder i världen delar dess värderingsgrund? Om mänskliga rättigheter - om fria sant demokratiska rättigheter med jämställdhet mellan kvinnor och män som en förutsättning. Mycket få. Och tro att det med våld och ockupationer går att tvinga fram demokrati i och mänskliga rättigheter i ett av klaner styrt land är dumdristigt. Islam och klanvälde fungerar inte i ett modernt västerländskt och demokratiskt land. Tänkesätten skiljer sig alltför mycket åt. Folk och länder måste få utvecklas i sin egen. takt - en lärdom att ta för de som alltid vet bäst hur andra länder och folk ska vara och uppträda.