Sanningen kan göra vissa förbannade

Om det så handlar om biologiska könsskillnader, invandrares brottslighet eller invandrares långtidsarbetslöshet är impulsen densamma: göm undan fakta. Vanligt folk anses inte kunna hantera sanningen.

Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.

Det är varken jag eller Agnes Wold, utan Jesus, som har sagt det. Han försökte få dem som trodde på honom att förstå att mänskligheten är förslavad – så länge den inte tar emot hans budskap. För att leka bibeltolkare: Lögnen är lättare att tro på än sanningen, men sanningen är frigörande. Lögnen är snabba kolhydrater, sanningen är baljväxter som är bra för magen. 

En mer uppdaterad variant av mottot står Gloria Steinem för: “The truth will set you free, but first it will piss you off!”. Ett motto värdigt en feministisk ikon, men som gott kan lånas ut till fler. Var inte rädd för sanningen, även om den gör ont på kort sikt. 

I dokumentärserien “Från savannen till Tinder” utforskar journalisten Belinda Olsson och hjärnforskaren Marcus Heilig vad könsskillnaderna består i. För den som har hängt med i de senaste decenniernas forskning på området är det glasklart att det finns biologiska skillnader som påverkar könen på gruppnivå (på individnivå finns många som är atypiska). Givetvis påverkar kulturen – de så kallade sociala konstruktionerna – också. Annars hade vi inte sörjt de afghanska kvinnornas öde när talibanerna nu återigen tar makten. För att parafrasera Gudrun Schyman: Det är inte samma här som där, även om den grundläggande biologin är det. 

Är det en farlig sanning att män och kvinnor är olika (delvis) på grund av sin biologi? Agnes Wold, klinisk bakteriolog, tycks anse det när hon intervjuas i ett avsnitt. Det är värt att citera lite längre:

Vi är både olika och lika, men det är ju trots allt så att män tog makten någongång i historiens gryning genom muskelstyrka och så hittade de på religion, kultur och media och hela skiten då. Så att de har liksom alltid övertaget. Och det gäller att inte förse dem med vapen då. Det är ett otroligt farligt vapen, särarten. Det har kvinnor, alltså politiskt smarta kvinnor, alltid vetat om. Det har ingenting att göra med huruvida vi är lika eller olika, men så fort du sätter det vapnet i händerna på dem så kommer de att använda det direkt. Och det är bara att historiskt konstatera då.

I dokumentären tillfrågas Agnes Wold som expert, men hennes kunskapssyn är motsatsen till vad vetenskap står för. Frågor får bara ställas om de inte riskerar att underminera det Wold ser som en uppbygglig ideologi. Sanningen är för farlig och måste därför tryckas ned, annars kommer den användas av fel personer, fel grupper. Det är nog inte en feministisk syn på sanning som Glora Steinem skulle ställa upp på. Jesus är nog inte nöjd han heller. För mitt inre byttes Agnes Wold plötsligt ut mot Jack Nicholson i På heder och samvete (1992) som vrålar: “You can’t handle the truth!”. Sanningen är för några få invigda experter som kan hantera den, medan pöbeln serveras sockrade, lättsmälta versioner för att hålla oss lydiga och fogliga. 

Könsfrågan är bara ett av flera exempel på när en sanning anses för politiskt farlig för att släppas fram. Nyligen kom Brottsförebyggande rådet (BRÅ) i en ny rapport fram till att utrikes födda, och i synnerhet deras barn, är överrepresenterade vad gäller brottslighet, i synnerhet grov brottslighet. Regeringen vägrade under lång tid ge myndigheten i uppdrag att utreda frågan. Till slut gjorde BRÅ det på egen hand, efter att ha argumenterat emot värdet av informationen. De hann gå 16 år sedan rapporten som kom innan. 

Hälften av landets 190 000 långtidsarbetslösa är födda utanför Europa, visar en granskning av Michael Syrén på GT. Men att denna granskning ens gjordes fick en av arbetsmarknadsministern Eva Nordmarks pressekreterare, Max Ney, att höra av sig till reportern och anklaga GT för att ägna sig åt propaganda. Och skriva att de ”flörtar med SD”. 

Börja prenumerera

Det är faktiskt ganska oerhört. Sanningen har blivit så farlig att regeringsföreträdare hör av sig till misshagliga journalister som lyfter fram den.  

I dag kan vem som helst utmana vilken auktoritet som helst, med hjälp av nätet och sociala medier. Det är svårare än någonsin att vara en auktoritet, eftersom andra perspektiv än ditt är en knapptryckning bort. Vad som är sant och inte är ofta svårt att se. Fakta kan tolkas på olika sätt. Men att det finns fakta, att det finns något som kan kallas sant, är en utgångspunkt som vi måste ha. Om journalister, tjänstemän och akademiker utifrån ett politiskt ställningstagande avgör att vissa fakta inte ska förmedlas, då har vi lämnat sakligheten bakom oss. När man hindrar frågor från att utforskas, eftersom svaren kan underminera ens ideologiska övertygelser, då har man övergett idealen om opartiskhet och objektivitet.

I Totalitarismens ursprung varnade Hannah Arendt för vad som sker när man upphäver skillnaden mellan sant och falskt, fakta och fiktion. Kanske uppträder inte hoten mot demokratin från det håll vi förväntar oss den här gången? 

För att återvända till Glora Steinems motto: vem blir förbannad av sanningen i Sverige i dag? Det beror förstås på vad vi pratar om. Men det tycks återkommande vara de som sitter på makt och inflytande. Instinkten är att gömma undan sanningen. Det lyckas aldrig särskilt väl. I stället gör man bara fler förbannade. Verkligheten kommer alltid ikapp ändå, som med brottsligheten och långtidsarbetslösheten. För att veta vad vi ska göra med verkligheten måste vi först få en korrekt bild av den. Kartan måste överensstämma med territoriet.

När Prometheus stal elden och gav den till människan utmätte gudarna uppe på Olympen ett straff av oändlig tortyr till honom. Det kostar på att utmana auktoriteterna. Och vi vet ju hur det gick för stackars Jesus. 

Börja prenumerera