Regeringen är rasistisk – enligt regeringen

Mikael Damberg och Morgan Johansson ändrar sig, men utan att förklara varför de gör det just nu. Opinionsläget styr, som alltid. Makten framför allt, är Socialdemokraternas devis.

Historierevisionism är aldrig vackert. I decennier har Socialdemokraterna brännmärkt alla som förespråkat en striktare migrationspolitik, rimligare integrationspolitik och effektivare rättspolitik. Den som varnat i tid har fått stå ut med en hagelsvärm av epitet – alla med innebörden att det tyska 30-talet antingen är här eller åtminstone på väg. 

I 30 minuter med Anders Holmberg ställdes Morgan Johansson till svars för just detta. När dåvarande Folkpartiet föreslog språktest för medborgarskap kallade Johansson detta för främlingsfientligt på sin blogg. I ett annat blogginlägg var det Fredrik Reinfeldt som fiskade röster i grumliga vatten, menade han. Nu lägger Socialdemokraterna fram samma förslag, nästan tjugo år senare. (Som av en händelse raderades bloggposten om Fp, där Morgan Johansson skrev detta, precis innan han lade fram samma förslag.) Har du bett om ursäkt till dem du anklagade för främlingsfientlighet, frågade Anders Holmberg. Det hade vår migrations- och justitieminister inte gjort. Varför var det främlingsfientligt då, men inte nu? Det fick vi inte heller något bra svar på. Skälet är enkelt: det finns inget svar. 

“Jag har ändrat mig,” var Morgan Johanssons försök till svar. Men det är ett icke-svar. Det man vill förstå är hur och varför han och Socialdemokraterna ändrat sig. 

Här kommer kamrat Mikael Damberg, allas vår inrikesminister, in i bilden. Nu ska man ta i med hårdhandskarna mot kriminaliteten, säger han i en intervju i Aftonbladet. Hur hamnade vi här, frågar journalisten. “Damberg anser att det tidigare har funnits en ängslighet i att beskriva samhällsproblem kopplade till stor invandring och dålig integration, men att samhällsdebatten nu har kommit ikapp.” 

Han fortsätter: “Sverige har inte sett att om man hela tiden fyller på med migranter i vissa områden så växer problemen över tid.” 

Börja prenumerera

Vad betyder det att “samhällsdebatten nu har kommit ikapp”? Hade det där försenade språktestet införts för ministrar också hade Damberg fått underkänt. Fast det är klart, att prata svenska och att prata socialdemokratiska är två olika saker.

På socialdemokratiska betyder citatet att Socialdemokraterna nu anser att det medför en större kostnad att stoppa huvudet i sanden. Det är inget särskilt som har hänt just nu. Ingen ny, tidigare okänd, fakta har uppenbarats. Socialdemokraterna vill behålla makten och är beredda att göra och säga vad som helst för det. Samhällsdebatten har nämligen varit sig lik i ett antal år. Det är Socialdemokraterna som har kommit ikapp – alldeles för sent.

Det är värt att påminna om att regeringen hade tillräckligt med information för att hindra migrationskrisen 2015. Invandringen till Sverige har överstigit integrationskapaciteten under mycket lång tid, men det blev glasklart på 2010-talet att det inte kunde fortsätta som det gjorde. Men mer specifikt visade både Gudrun Antemars betänkande och Riksrevisionens granskning från 2017 samma att regeringen inte agerade på informationen de fick från Migrationsverket om att migrationen till Sverige höll på att öka drastiskt under 2015. Man fick information, men valde att inte agera. Ann Linde, nu utrikesminister men då Anders Ygemans statssekreterare, har påstått att “vi agerade när vi skulle agera”. Det är lögn och förbannad dikt, och det vet Ann Linde och hennes kollegor om. 

I Riksrevisionens rapport ger Mikael Ribbenvik, generaldirektör på Migrationsverket, en trolig förklaring till varför regeringen släpade fötterna efter sig:

Opinionsläget var under den här tiden väldigt speciellt där flyktingfrågan var den största i media. Bilden på den döda pojken som flutit i land på en strand, Carola som åkte och tog emot 2 flyktingar på centralstationen. Under 2 månader varade detta opinionsläge, därefter vände det.

Regeringen följde opinionsläget mer än de verkliga omständigheterna. 

Kanske är detta det mest talande med Mikael Dambergs och Morgan Johanssons försök till omsvängning. De leder inte, de följer. De styr inte, de styrs. Offer för omständigheterna i sina egna ögon. Hur ska man kunna ta en sådan regering på allvar? De ändrar sig när de tror att det är opportunt att göra det, inte för att verkligheten kräver det. De ändrar sig inte för att barn skjuts ihjäl, inte för att granater kastas in i fel lägenheter, för att våra barn och ungdomar förnedringsrånas, inte för att klaner tar över områden och gör upp med varandra på gator och torg, inte för att myndigheter och kommuner hotas och påverkas av organiserad brottslighet. Nej, när Socialdemokraterna ändrar sig är det för att kunna hålla sig kvar vid köttgrytorna. 

Vi lever i dag med konsekvenserna av att svensk vänster, med god hjälp av en viss sorts höger, har fulat ut alla försök att ta itu med migration, integration och kriminalitet i tid. Sverige har förändrats i grunden, till det sämre, som en direkt konsekvens av att politiker som Morgan Johansson, Mikael Damberg och Ann Linde har haft inflytande. För dem och deras kamrater i Miljöpartiet har makten alltid varit viktigare än att skydda landet. Det finns ingen anledning att tro att det kommer att ändras.

Det är stötande att samma personer som är ansvariga för att det blivit såhär, nu ska inta positionen som hade kunnat göra skillnad för 20 år sedan. Att de inte ens kan förklara varför de ändrat sig här och nu, visar att de inte har någon skam i kroppen. De kan säga vad som helst vid vilket tillfälle som helst, om det gagnar dem. Det finns ingen kärna.

Damberg och Johansson och deras allierade borde be om ursäkt till alla de brännmärkt genom åren. De borde be om ursäkt till svenska folket för all skada deras oansvariga politik orsakat. Om det inte sker borde de avlägsna sig från svensk politik.

Det kan inte fortsätta såhär.

Börja prenumerera