Det har gått ett år sedan Lars Vilks dog. I dagarna utkommer Mårten Arndtzén med en bok om hans konstnärskap, om konstvärldens bemötande och hur honnörsordet inkludering begränsar konstens öppenhet.
Så skönt att höra att Lars Vilks änka och ande har återtagit sitt donationserbjudande!
Vad gäller Moderna museet och de skatteförsörjada sk konst- och kulturarbetarna känns det för en gång skull som ett gammalt inflaterat uttryck faktiskt kan komma till pass:
Stort tack för intervjun! Mårten är alltid oerhört välformulerad och därför intressant att lyssna på. Undrar vad som ska ske med teckningen av rondellhunden? Den borde finnas i något sammanhang där den hyllar Lars Vilks och det han stod för. Sedan så har jag läst att Lars Vilks skrev dagböcker. Hoppas att dessa publiceras!
Tror fortfarande inte på att det var en olyckshändelse att han dog utan att det också är den del av fegheten att tystna ner allt som kan vara en provokation mot Islam. Vänsterns syn styr över kulturen och där är det t.ex. tabu att kritisera eller problematisera religionen Islam. En vänster som kan kallas Champagnesocialister. Det enda ljuset jag ser nu är ett NATO-medlemskap som jag tror och hoppas kan ge Sverige och svenskarna lite mer råg i ryggen.
Många kulturarbetare har en klar vänsterideologisk ståndpunkt. Dit hör även en stor del av företrädare för konsten i samhället. Lars Vilks storhet ligger i att han ställde sig utanför den konstnärliga mainstreamfåra som nämns i podden. En konstnär som fritt vågar uttrycka sina tankar bidrar till att göra konsten mer publik. Konst har i olika totalitära politiska system använts som propaganda. Är exkluderingen av viss konst av bl.a. Moderna museet och vissa konstvetare ett uttryck för detta?
En poäng som jag tycker är viktigt och som ingår i Lars Vilks konst. Det är att det visst kan vara rätt att bränna koranböcker, att det visst kan vara rätt att provocera för provocerandets skull (nåt som intressant nog vänstern håller med om utom när det gäller just Islam). För det säger ju ofta nåt mer om dom som överreagerar på detta än dom som utför handlingen. I en demokrati måste man tåla att ideologier och religioner blir "förolämpade". Liksom att tåla det utan att begå brott. Man kan vidare undra hur starka folk är i sin tro om det är så lätt att provocera men det kanske är en annan fråga. Man ser ju också att ensidiga totalitära ideologier och representanter för det alltid tar sig själva på för stort allvar och att det dom fruktar mest är att blir förlöjligade. Såna ideologier är totalt humorbefriade och saknar självdistans.
Jag skulle vidare säga att provokationer kan till och med vara nödvändiga för att utmana. För att få dom som är fast i ensidiga tankemönster att tänka om. När man blir utmanad i tanken så kan det så ett frö som sen växer och där man kan inse att det ligger mycket i dom som kritiserar eller problematiserar. Det är ju t.ex. därför SVT/SR aldrig mig veterligen har nåt program som kritiserar eller problematiserar socialismen som ideologi.
När Lars Vilks byggde sitt drivvedsmonument vid Hovs Hallar kom jag att tycka väldigt illa om honom. Kullaberg och Hovs Hallar är en av de vackraste platser jag vet. Sen dess har jag haft ett horn i sidan till honom och till de myndigheter som tillåtit förfulningen av ett naturreservat.
Vad som sedan skett med honom, speciellt efter rondellhunden, har väckt min sympati. Jag är en vanlig konservativ snubbe, så jag varken kan eller vill avgöra om rondellhunden har ett konstnärligt värde. Att jag sen har en lång rad ????? för vad som betraktas som konst är en annan sak. Ibland kan jag åstadkomma ganska hyfsade teckningar. Om dessa är konst eller inte kan jag inte avgöra.
Som en del av samtidshistorien har rondellhunden en given plats på ett ställe som Moderna Museet. Oavsett sina konstnärliga kvalitéer.
Jag tror att Moderna Museets beslut är grundat i feghet. När Göteborg öppnade världskulturmuseet vid Liseberg gick jag dit. I entrén fanns en målning där ett korancitat var skrivet, på arabiska. Någon muslimsk grupp protesterade. Man tog genast bort tavlan. Sen dess har jag hållit mig borta därifrån.
Inför valet 2018 hade Fotografiska muséet upplåtit väggarna till alla partier att ställa ut något som representerade en angelägen fråga. SD hade valt Vilks Rondellhund som en symbol för yttrandefrihet. Fotografiska uteslöt den. Däremot tillät de Mp att ställa ut sitt bluff-foto över en sjuk och döende isbjörn. Den skulle symbolisera att vi, fördömda människor skulle låta klimatet förstöra vår planet, med början i att all is skulle smälta och inga isbjörnar skulle överleva. Fotot visade en sjuk isbjörn som inte hade det minsta med smältande isar att göra. Under de senaste femtio åren har antalet isbjörnar ökat från sa femtusen till tjugofem tusen eller mer. Huvudsakligen beroende på att norrmännen slutat slå ihjäl kutar, isbjörnarnas viktigaste föda! Isen i Arktis varierar av helt naturliga orsaker och isbjörnar klarar sig dessutom utmärkt med mindre is. För övrigt är isen där åter i en ökande fas.
Så skönt att höra att Lars Vilks änka och ande har återtagit sitt donationserbjudande!
Vad gäller Moderna museet och de skatteförsörjada sk konst- och kulturarbetarna känns det för en gång skull som ett gammalt inflaterat uttryck faktiskt kan komma till pass:
- AVGÅ ALLA!
Stort tack för intervjun! Mårten är alltid oerhört välformulerad och därför intressant att lyssna på. Undrar vad som ska ske med teckningen av rondellhunden? Den borde finnas i något sammanhang där den hyllar Lars Vilks och det han stod för. Sedan så har jag läst att Lars Vilks skrev dagböcker. Hoppas att dessa publiceras!
Tror fortfarande inte på att det var en olyckshändelse att han dog utan att det också är den del av fegheten att tystna ner allt som kan vara en provokation mot Islam. Vänsterns syn styr över kulturen och där är det t.ex. tabu att kritisera eller problematisera religionen Islam. En vänster som kan kallas Champagnesocialister. Det enda ljuset jag ser nu är ett NATO-medlemskap som jag tror och hoppas kan ge Sverige och svenskarna lite mer råg i ryggen.
Om MM visar rondellhunden kommer de två nya tjejerna i kaffeterian att dödas.
Många kulturarbetare har en klar vänsterideologisk ståndpunkt. Dit hör även en stor del av företrädare för konsten i samhället. Lars Vilks storhet ligger i att han ställde sig utanför den konstnärliga mainstreamfåra som nämns i podden. En konstnär som fritt vågar uttrycka sina tankar bidrar till att göra konsten mer publik. Konst har i olika totalitära politiska system använts som propaganda. Är exkluderingen av viss konst av bl.a. Moderna museet och vissa konstvetare ett uttryck för detta?
En poäng som jag tycker är viktigt och som ingår i Lars Vilks konst. Det är att det visst kan vara rätt att bränna koranböcker, att det visst kan vara rätt att provocera för provocerandets skull (nåt som intressant nog vänstern håller med om utom när det gäller just Islam). För det säger ju ofta nåt mer om dom som överreagerar på detta än dom som utför handlingen. I en demokrati måste man tåla att ideologier och religioner blir "förolämpade". Liksom att tåla det utan att begå brott. Man kan vidare undra hur starka folk är i sin tro om det är så lätt att provocera men det kanske är en annan fråga. Man ser ju också att ensidiga totalitära ideologier och representanter för det alltid tar sig själva på för stort allvar och att det dom fruktar mest är att blir förlöjligade. Såna ideologier är totalt humorbefriade och saknar självdistans.
Jag skulle vidare säga att provokationer kan till och med vara nödvändiga för att utmana. För att få dom som är fast i ensidiga tankemönster att tänka om. När man blir utmanad i tanken så kan det så ett frö som sen växer och där man kan inse att det ligger mycket i dom som kritiserar eller problematiserar. Det är ju t.ex. därför SVT/SR aldrig mig veterligen har nåt program som kritiserar eller problematiserar socialismen som ideologi.
När Lars Vilks byggde sitt drivvedsmonument vid Hovs Hallar kom jag att tycka väldigt illa om honom. Kullaberg och Hovs Hallar är en av de vackraste platser jag vet. Sen dess har jag haft ett horn i sidan till honom och till de myndigheter som tillåtit förfulningen av ett naturreservat.
Vad som sedan skett med honom, speciellt efter rondellhunden, har väckt min sympati. Jag är en vanlig konservativ snubbe, så jag varken kan eller vill avgöra om rondellhunden har ett konstnärligt värde. Att jag sen har en lång rad ????? för vad som betraktas som konst är en annan sak. Ibland kan jag åstadkomma ganska hyfsade teckningar. Om dessa är konst eller inte kan jag inte avgöra.
Som en del av samtidshistorien har rondellhunden en given plats på ett ställe som Moderna Museet. Oavsett sina konstnärliga kvalitéer.
Jag tror att Moderna Museets beslut är grundat i feghet. När Göteborg öppnade världskulturmuseet vid Liseberg gick jag dit. I entrén fanns en målning där ett korancitat var skrivet, på arabiska. Någon muslimsk grupp protesterade. Man tog genast bort tavlan. Sen dess har jag hållit mig borta därifrån.
Inför valet 2018 hade Fotografiska muséet upplåtit väggarna till alla partier att ställa ut något som representerade en angelägen fråga. SD hade valt Vilks Rondellhund som en symbol för yttrandefrihet. Fotografiska uteslöt den. Däremot tillät de Mp att ställa ut sitt bluff-foto över en sjuk och döende isbjörn. Den skulle symbolisera att vi, fördömda människor skulle låta klimatet förstöra vår planet, med början i att all is skulle smälta och inga isbjörnar skulle överleva. Fotot visade en sjuk isbjörn som inte hade det minsta med smältande isar att göra. Under de senaste femtio åren har antalet isbjörnar ökat från sa femtusen till tjugofem tusen eller mer. Huvudsakligen beroende på att norrmännen slutat slå ihjäl kutar, isbjörnarnas viktigaste föda! Isen i Arktis varierar av helt naturliga orsaker och isbjörnar klarar sig dessutom utmärkt med mindre is. För övrigt är isen där åter i en ökande fas.