Oct 7, 2022 • 1HR 11M

Moderna Museet förtjänar inte Lars Vilks rondellhund

Det har gått ett år sedan Lars Vilks dog. I dagarna utkommer Mårten Arndtzén med en bok om hans konstnärskap, om konstvärldens bemötande och hur honnörsordet inkludering begränsar konstens öppenhet.

10
 
0:00
-1:10:35
Open in playerListen on);
Ivar Arpi i samtal med vänner och fiender. Utan filter eller skygglappar. Klippare & Redaktör: Marcus Blomgren, Silverdrake Förlag.
Episode details
10 comments
Mårten Arndtzén. Foto: Mikael Lundblad

För ett år sedan dog Lars Vilks. Kända människor dör hela tiden och jag hade till skillnad mot flera kollegor ingen personlig relation till Vilks. Ändå påverkade det mig djupt. Det är något med hur lite hjälp han fick av polisen att träffa sin kvinna, hur kringskuret hans liv var – som ett rörligt fängelse – och att han samtidigt var persona non grata i de fina salonger där man dunkar sig själv i ryggen för att stå upp för yttrandefrihet och andra honnörsord. Att han aldrig fick upprättelse i livet är en skam för hela Sverige, men i synnerhet institutioner som Moderna Museet. Och jag skäms för att offentliga människor så insiktslöst raljerade över hans situation, uttalade sig så tvärsäkert pratade om hans avsikter och stängde alla dörrar i hans ansikte.

Hur kunde Lars Vilks framställas som en farlig, mäktig makthavare som sparkade nedåt, när det var han som föll offer för en mordisk islamism? När han blev lämnad ensam inför mordhoten, och hela det offentliga Sverige med alla sina vackra ord, vände honom ryggen?

Det är en skandal som jag inte kan släppa. Därför fortsätter jag att sörja Lars Vilks. Sveket mot honom var så totalt. Han förtjänade bättre från oss.

Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

I dagens podd pratar jag med den kanske viktigaste rösten angående Lars Vilks. Mårten Arndtzén är mångårig kulturjournalist och konstkritiker på Sveriges Radio. Han var med i podden för ett år sedan, när Vilks just dött. Nu har han skrivit en bok – Konsten är vi (Fri tanke) – där han sätter Vilks konstnärskap i sitt rätta sammanhang i konstvärlden. Han tillhörde den konsttradition som involverade omvärlden i konstverket – rondellhunden var en “social skulptur” som inbegrep alla reaktioner på det. Det var just den här sortens öppna konstverk, där slutresultatet inte var känt, där tolkningarna inte var stängda, som öppnade sig mot det okända, som Moderna Museet en gång gick i bräschen för. Varför har man då stängt dörren för Vilks? Det pratar vi om i dagens podd. Men en spoiler redan nu: Moderna Museets argumentation är inte särskilt trovärdig, enligt Mårten Arndtzén.


Nedanstående skrev jag som dödsruna, för ett år sedan.

Rak höger med Ivar Arpi
Lars Vilks blottade skuggkalifatet
Lars Vilks var nära att drunkna. Han hade gett sig ut att simma i en storm. Han sögs längre och längre ut. De massiva vågorna sköljde över honom. När han senare fick frågor om händelsen berättade han att han insett att han nog skulle dö där och då. Men en ström förde honom inåt land. Till sist låg han på…
Read more

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)