Författaren Andrés Stoopendaal menar att kulturens feminisering riskerar at tränga ut manliga perspektiv. Men vad spelar det för roll om de manliga rösterna försvinner från litteraturen?
Precis detta på Biskops Arnö var det jag upplevde hände på HDK när jag läste till lärare. Min reflektion kring Heltnes intention med att skriva boken just där är att jag själv kom in på HDK med total naivitet inför var jag hamnat och jag gick bananas i konstprojekten, irriterade skiten ur klassens feministklick och det var inte så att jag sökte mig dit på djävulskap (trodde verkligen inte skolan blivit så pass ideologiserad), men jag började helt klart att sparka bakut under resans gång. Min konstnärliga kulmen nåddes när jag bjöd in min Österrikiska kvinnliga vän som jag redan haft sex med som jobbade som lärare på skolan på designavdelningen (och som själv ondgjorde sig över den svenska feminismen) till att i svart konservativ kort kjol presentera mitt projekt samtidigt som jag satt i publiken, helt utan hänvisning till varför just hon kom in och gjorde det. Hon gjorde sitt jobb och gick sedan ut. Jag fick MVG men därefter gick det utför när jag tog mig vatten över huvudet då jag valde att recensera en låt då tanken var att vi skulle välja ett klassiskt "konstverk" att recensera som en del i delkursen om konsthistoria. Jag fick av en högstatus lärare som plötsligt bara kom in och föreföll gästföreläsa en direkt tillsägelse att jag helt enkelt var tvungen att referera till Karl Marx, vilket jag vägrade just därför att jag tvingades. Jag menade att "Det är väl för fan upp till mig?". Därefter fick jag mitt 50 sidiga specialarbete om skolslöjdens historia och dess roll i 1800-talets nationalism godkänd av den rå-feministiska maktfullkomliga intendenten efter att jag läst in mig som fan på själva metoddiskussionen och efter att jag blivit anmäld för att ha varit "hotfull" i en situation med en lärare eftersom det uppgetts att hon känt sig trängd, när det i verkligheten var så att hon sagt "Här vill jag ha dig" (samtidigt som pekade på platsen bredvid sig så att jag hamnade mellan henne och dörren, när jag varit noga med att sätta mig långt bort från henne när jag kom in i rummet just för att jag var rädd för hennes feministiska världsuppfattning och verkligen ville signalera min "godhet"). Vid tiden för att jag lade fram min uppsats var jag och resten av klassens män (Vi var två kvar) portade från skolans lokaler (jag pga. ovanstående) och framläggningen skedde med endast en opponent, en slöjdprofessor, i ett dö-utrymme skolans källare. Det känns smått otroligt det som hände särskilt som den svenska skolan är i så skriande behov av lärare, och jag har flera gånger i läraryrket fått höra att just män saknas på skolorna, trots att det sedan inte är önskvärt att vara auktoritär och rättfram vilket är vad som efterfrågas på pappret. Ps. Jag har lämnat läraryrket sedan ett par år.
Jag tyckte om Andrés bok och poddavsnittet och jag förstår mäns förvirring kring den uppluckrade mansrollen. Emellertid bör man komma ihåg att debatten kring matriarkala klickar närmast når medelklassmannen och intellektuella i övrigt. Arbetarklassen ser ämnet som något högst irrelevant, därav flytten av deras röstmönster från sossarna till sverigedemokraterna där de sistnämnda inte i någon högre utsträckning ägnar sig åt identitetsfrågor etc. Jag som är född i slutet av 50-talet har sett denna omsvängning gällande tolkningsföreträdet om hur kvinnor är, hur de vill vara, hur män skall vara beskaffade ( inte alltid samma preferenser -gäller dock om vilken man som får ligga) , helt enkelt har mjuka frågor fått ta större plats och ord som tolerans i olika sammanhang har blivit essentiellt. Logik har fått vika för känslomässighet. Auktoritet har gett vika för allas inflytande. Nu dominerar således den mer mjuka inställningen till vad som sker inom och utom Sverige. Vi uttrycker stolt av vi är en humanitär stormakt och detta är en följd av kvinnornas inflytande i samhället. Någon jämvikt lär det aldrig bli. ”Kriget” lär fortsätta! Och om män som inte läser och inte skriver - vad blir det? Som i filmen ” Idiocracy”. Andrés uppgift om att kvinnor funnits i litteraturen som skrivande sedan 1700-talet är helt galet. Må så vara men oftast under manlig pseudonym och de var i övrigt ett fåtal. Genombrottet kom först under andra halvan av 1900-talet. Men kul avsnitt. För övrigt har jag också hoppat skrivarkurser med bara kvinnor. Kvinnor liksom män kan i grupp bli totalt irrelevanta.
Män och kvinnor bör inte jobba ihop, det producerar bara misär. Kvinnor kan inte konkurrera med män och därav så MÅSTE de skapa en miljö (ALLTING WOKE!) där de regerar och kan gå oemotsagda. När detta sker så förflyttar sig män till andra områden och börjar om på nytt tills kvinnor hittar nya sätt att invadera och förstöra det som en gång var kul, stabilt och framgångsrikt.
Mainstream behandlar män så som man behandlar rasism, det är helt okej att kritisera och beskylla vita människor för allt ont dvs allt är mäns fel och minsta kritik mot kvinnor är KVINNOHAT.
När vi pratar om män i utbildningssfären, så är det ganska enkelt, kvinnor i större utsträckning vill inte höra hemska saker om verkligheten m.m. och därav så har skolan förvandlat utbildning till indoktrinering och religion.
Allting mainstream är nu en miljö för kvinnor vilket i slutändan kommer betyda början på slutet för den branschen. Sexisterna från förr hade rätt i sin bedömning.
(Kreuger blev mördad. Skäl; Kreuger stod emot djupa staten (Inv. o Eric. konglomeratet) och skulle ställa upp med stora nationella lån vilket skulle hindrat det planerade kriget).
Precis detta på Biskops Arnö var det jag upplevde hände på HDK när jag läste till lärare. Min reflektion kring Heltnes intention med att skriva boken just där är att jag själv kom in på HDK med total naivitet inför var jag hamnat och jag gick bananas i konstprojekten, irriterade skiten ur klassens feministklick och det var inte så att jag sökte mig dit på djävulskap (trodde verkligen inte skolan blivit så pass ideologiserad), men jag började helt klart att sparka bakut under resans gång. Min konstnärliga kulmen nåddes när jag bjöd in min Österrikiska kvinnliga vän som jag redan haft sex med som jobbade som lärare på skolan på designavdelningen (och som själv ondgjorde sig över den svenska feminismen) till att i svart konservativ kort kjol presentera mitt projekt samtidigt som jag satt i publiken, helt utan hänvisning till varför just hon kom in och gjorde det. Hon gjorde sitt jobb och gick sedan ut. Jag fick MVG men därefter gick det utför när jag tog mig vatten över huvudet då jag valde att recensera en låt då tanken var att vi skulle välja ett klassiskt "konstverk" att recensera som en del i delkursen om konsthistoria. Jag fick av en högstatus lärare som plötsligt bara kom in och föreföll gästföreläsa en direkt tillsägelse att jag helt enkelt var tvungen att referera till Karl Marx, vilket jag vägrade just därför att jag tvingades. Jag menade att "Det är väl för fan upp till mig?". Därefter fick jag mitt 50 sidiga specialarbete om skolslöjdens historia och dess roll i 1800-talets nationalism godkänd av den rå-feministiska maktfullkomliga intendenten efter att jag läst in mig som fan på själva metoddiskussionen och efter att jag blivit anmäld för att ha varit "hotfull" i en situation med en lärare eftersom det uppgetts att hon känt sig trängd, när det i verkligheten var så att hon sagt "Här vill jag ha dig" (samtidigt som pekade på platsen bredvid sig så att jag hamnade mellan henne och dörren, när jag varit noga med att sätta mig långt bort från henne när jag kom in i rummet just för att jag var rädd för hennes feministiska världsuppfattning och verkligen ville signalera min "godhet"). Vid tiden för att jag lade fram min uppsats var jag och resten av klassens män (Vi var två kvar) portade från skolans lokaler (jag pga. ovanstående) och framläggningen skedde med endast en opponent, en slöjdprofessor, i ett dö-utrymme skolans källare. Det känns smått otroligt det som hände särskilt som den svenska skolan är i så skriande behov av lärare, och jag har flera gånger i läraryrket fått höra att just män saknas på skolorna, trots att det sedan inte är önskvärt att vara auktoritär och rättfram vilket är vad som efterfrågas på pappret. Ps. Jag har lämnat läraryrket sedan ett par år.
Jag tyckte om Andrés bok och poddavsnittet och jag förstår mäns förvirring kring den uppluckrade mansrollen. Emellertid bör man komma ihåg att debatten kring matriarkala klickar närmast når medelklassmannen och intellektuella i övrigt. Arbetarklassen ser ämnet som något högst irrelevant, därav flytten av deras röstmönster från sossarna till sverigedemokraterna där de sistnämnda inte i någon högre utsträckning ägnar sig åt identitetsfrågor etc. Jag som är född i slutet av 50-talet har sett denna omsvängning gällande tolkningsföreträdet om hur kvinnor är, hur de vill vara, hur män skall vara beskaffade ( inte alltid samma preferenser -gäller dock om vilken man som får ligga) , helt enkelt har mjuka frågor fått ta större plats och ord som tolerans i olika sammanhang har blivit essentiellt. Logik har fått vika för känslomässighet. Auktoritet har gett vika för allas inflytande. Nu dominerar således den mer mjuka inställningen till vad som sker inom och utom Sverige. Vi uttrycker stolt av vi är en humanitär stormakt och detta är en följd av kvinnornas inflytande i samhället. Någon jämvikt lär det aldrig bli. ”Kriget” lär fortsätta! Och om män som inte läser och inte skriver - vad blir det? Som i filmen ” Idiocracy”. Andrés uppgift om att kvinnor funnits i litteraturen som skrivande sedan 1700-talet är helt galet. Må så vara men oftast under manlig pseudonym och de var i övrigt ett fåtal. Genombrottet kom först under andra halvan av 1900-talet. Men kul avsnitt. För övrigt har jag också hoppat skrivarkurser med bara kvinnor. Kvinnor liksom män kan i grupp bli totalt irrelevanta.
🤬TRIGGER WARNING: RISK FÖR HÄRDSMÄLTA.
Män och kvinnor bör inte jobba ihop, det producerar bara misär. Kvinnor kan inte konkurrera med män och därav så MÅSTE de skapa en miljö (ALLTING WOKE!) där de regerar och kan gå oemotsagda. När detta sker så förflyttar sig män till andra områden och börjar om på nytt tills kvinnor hittar nya sätt att invadera och förstöra det som en gång var kul, stabilt och framgångsrikt.
Mainstream behandlar män så som man behandlar rasism, det är helt okej att kritisera och beskylla vita människor för allt ont dvs allt är mäns fel och minsta kritik mot kvinnor är KVINNOHAT.
När vi pratar om män i utbildningssfären, så är det ganska enkelt, kvinnor i större utsträckning vill inte höra hemska saker om verkligheten m.m. och därav så har skolan förvandlat utbildning till indoktrinering och religion.
Allting mainstream är nu en miljö för kvinnor vilket i slutändan kommer betyda början på slutet för den branschen. Sexisterna från förr hade rätt i sin bedömning.
Inte bara kulturen, också andra delar av den offentliga sektorn som vissa fakultet. Överallt var de uppstår sätts lojalitet framföre kunnande.
(Kreuger blev mördad. Skäl; Kreuger stod emot djupa staten (Inv. o Eric. konglomeratet) och skulle ställa upp med stora nationella lån vilket skulle hindrat det planerade kriget).