Lyssnade Facebook på Morgan Johansson?

I dag meddelade Facebook att nedstängningen av Donald Trump fortsätter.

I januari stängdes den fortfarande sittande presidenten Donald Trump av från både Twitter och Facebook. Facebooks vd Mark Zuckerberg skrev själv ett längre inlägg om det på sin plattform, där han gav Trump skulden för stormningen av Kapitolium. Han satte också ihop Tillsynsrådet – med externa personer – som skulle bedöma om avstängningen skulle vara permanent eller tillfälligt. I dag kom beslutet att han fortsätter vara bannlyst

Rådet upprätthåller Facebooks beslut att begränsa dåvarande president Donald Trumps möjlighet att publicera innehåll på sin Facebook- och Instagramsida.

Tillsynsrådet anser dock att Facebook särbehandlat Trump, och ber företaget att återkomma inom sex månader med en motivering som håller.

På Twitter är expresidenten permanent avstängd.

“Ett dåligt tecken”. Det var vad Mexikos president Andres Manuel Lopez Obrador kallade beslutet att stänga av Trump från Twitter och Facebook, när det begav sig i januari:

Jag gillar inte att någon ska bli censurerad eller fråntagen rätten att posta ett meddelande på Twitter eller Facebook. Jag håller inte med om det, jag accepterar inte det.

Han liknade techgiganterna med den medeltida inkvisitionen, som jagade kättare över hela Europa:

En censurdomstol som likt inkvisitionen kontrollerar den allmänna opinion: det här är riktigt allvarligt.

Angela Merkel, Tysklands förbundskansler, och Boris Johnson, Storbritanniens premiärminister, var även de kritiska till beslutet, om än inte i lika kraftfulla ordalag som Lopez Obrador. Mer intressant var kanske att Alexej Navalny, den ryska dissident som sedan dess blivit politisk fånge i sitt eget land, skrev att detta var “en oacceptabel handling av censur” och att beslutet “baseras på känslor och personliga politiska preferenser”. Han menade vidare att det kunde inspirera till ytterligare repression av yttrandefriheten runtom i världen. 

Börja prenumerera

Att Facebook och Twitter stängde av den sittande presidenten för USA är förstås ganska unikt. Till skillnad från Jack Dorsey, Twitters vd, och Mark Zuckerberg var dessutom Donald Trump demokratiskt vald. Att båda företagen framhärdar i sina beslut är förebådande för hur yttrandefriheten utvecklas. Trump kan mycket väl visa sig bli republikanernas nästa presidentkandidat, ska han inte ha tillgång till samma kanaler som sin motkandidat i så fall? Är det verkligen techgiganter utan demokratisk insyn som ska avgöra sånt?

Det drabbar inte bara republikaner i USA. Här hemma påpekade Anders Lindberg, Aftonbladets politiske chefredaktör, att Facebook vägrade låta honom dela en artikel skriven av kollegan Jonna Sima. Det var inte dödsknarkarnazism det handlade om, utan om hur kemikalier påverkar mäns reproduktionsförmåga:

Såhär kommenterade Lindberg det hela på Twitter:

“Fått tre påminnelser nu. Ska Facebook ha så här stor makt över yttrandefriheten? Känns som det börjar spåra. Ping @johanssonmorgan. EU är ingen liten marknad för tech-jättarna. Vi måste använda den makten medan vi har någon yttrandefrihet kvar.”

Och alldeles nyligen deltog journalisten Lisa Bjurwald i en twitterdiskussion. Plötsligt stängdes hennes konto av. Hur lätt det gick för hennes meningsmotståndare att stänga ned henne fick henne att fundera över sin fortsatta närvaro på plattformen:

Vad gjorde vi egentligen när vi lade vår yttrandefrihet i händerna på etikbefriade IT-jättar, som enligt Silicon Valley-cheferna själva har vårt digitala beroende som målsättning?

Och så har vi nedstängningen av Swebb-tv på Youtube i december 2020. Ägaren till Youtube, giganten Google, har angett att orsaken var två inslag angående Covid-19. I det ena påstods corona inte vara värre än vanlig influensa samt att faran förstorats upp för att man ska kunna ta fram vaccin. Varför? Svaret ges i ett annat inslag där en inringare menar att corona iscensatts för att ta världsherravälde och kontrollera mänskligheten. Enligt uppgift håller programledarna med om detta. Det saknas bara rymdödlor från yttre rymden för att göra konspirationsteorin komplett. Men är tokiga idéer verkligen anledning nog att stänga ned fristående tv-kanaler och tidningar? Det var heller knappast en demokratiskt utsedd vetenskapskommission som fattat beslutet, utan någon grå eminens på Google. 

För en vecka sedan stängdes alternativmediakanalen Exakt24 ned av Youtube. Gissningsvis handlar det om att en rad alternativmedieprofiler verkar på sajten. Enligt Erik Almqvist, föredetta sverigedemokratisk politiker och chefredaktör på Exakt24, har man inte fått någon motivering till nedstängningen. 

– I praktiken innebär det att vår räckvidd halveras vilket så klart även drabbar oss ekonomiskt, skriver Erik Almqvist när jag frågar honom vad det innebär för dem.

Börja prenumerera

Med anledning av Facebooks flaggande av Jonna Simas spermieartikel underströk Anders Lindberg ändå att han i grunden tycker att Facebook som privat företag får bestämma själva. Jag håller faktiskt inte med, vilket känns lite ovant, eftersom han ska föreställa vänster och jag ska föreställa höger. 

Såhär: Facebook (där Instagram ingår), Twitter och Youtube kan idag betraktas som nödvändiga verktyg för informationsförmedling, omvärldsbevakning och opinionsbildning. Det finns inga egentliga alternativ. En del menar att det handlar om privata företag som därför får göra som de vill. Deras plattformar, deras regler. Men det håller inte när man har en monopolställning. Det är som att järnvägen hade varit helt privatägd och portade vissa resenärer på ett godtyckligt sätt. Bygg en egen järnväg då, säger någon. Jag köper inte det. 

Gemene man använder ofta begreppet yttrandefrihet i vidare bemärkelse än den rent juridiska, som endast reglerar relationen mellan medborgare och stat. Men huruvida det är staten, eller ett företag med monopol  på vår kommunikation, som ägnar sig åt censur är vid sidan av diskussionen. 

Det är värt att understryka att hot och förföljelse som sker på dessa plattformar är vedervärdigt. Problemet är att nedstängningar ofta är godtyckliga, har en politisk slagsida, och att det ofta sker utan att den som drabbas kan få inblick i hur beslutet fattades. Bekämpa extremism, inte oliktänkande. 

I dag kan en liten klick techföretag bestämma över vem som får säga vad, utan nämnvärd möjlighet för berörda att överklaga. Det påverkar demokratins funktionssätt, för att låta som en statsvetare. Våra politiska instinkter behöver uppdateras, och det gäller även våra folkvalda. Eller för att låta mer 2021: programvaran för hur vi ser på yttrande-, åsikts- och mötesfrihet har på det stora hela inte ändrats sedan 1900-talet. Men idag har de stora techföretagen – som Google, Facebook och Twitter – övertagit roller som stater tidigare haft. Om vi har formell yttrandefrihet, men i realiteten inte kan använda oss av den på ett meningsfullt sätt, vad ska man kalla det tillståndet? Inte är det någon utopi i alla fall. 

Till skillnad mot andra världsledare och politiska dissidenter var den svenska regeringen tyst när Donald Trump stängdes av från Twitter och Facebook. Utrikesminister Ann Linde gjorde, i samband med direkta möten med Google, Twitter och Facebook, klart att hon framför allt är oroad över hur yttrandefriheten missbrukas till hat och hot. För regeringen tycks frågan främst handla om hur man kan få techföretagen att städa ännu mer, snarare än hur man kan försäkra sig om att yttrandefriheten skyddas. För ett par år sedan uppmuntrade inrikesminister Morgan Johansson, under ett sådant möte, techföretagen till “självsanering”. 

Tänka sig, de tycks ha lyssnat.

Börja prenumerera