Under sin tid som statsminister har Stefan Löfven misslyckats med vår tids stora utmaningar, men han har behållit makten. Han symboliserar på det sättet hur impotent politiken har blivit i vår tid.
Min käpphäst är som vanligt att löneuppgörelsen som ingicks i den så kallade Kohandeln på 30-talet, och som sedan 50-talet täcker Tjänstemännens lönelägen medfört att skolboksbeskrivningarna av hur Sverige styrs inte stämmer. Tjänstemännen har haft 80 år på sig att korrumpera alla statliga institutioner. Detta går inte att lösa genom att rösta på Partier som utser vilka parlamentariker som ska till Riksdagen. Problemet går att lösa demokratiskt men genom att inse att de institutioner som finns idag är förlorade. Dessa drivs med Tjänstemännens egenintressen för ögonen och allmänheten är ett slags boskap. Mitt förslag är demokratiska val på Landskapsnivå, och om Landskapen sedan vill samordna sig i en eller flera grupperingar kan De naturligtvis göra det, men enhetsstaten Sverige är för närvarande en samhällsfara, inrikes och utrikes.
Jag tror att både Löfven själv och socialdemokratin är ganska nöjda. De har regeringsmakten, det som verkar vara det enda klara målet. Vad de ska med den till är underordnat. Visserligen skulle (S) säkert tacksamt ta emot ett trollspö med vilket man kunde lösa allt det här dumma men egentligen, EGENTLIGEN har man uppnått det man vet att man vill. Man är i regeringsposition.
Det hela påminner på ett nästan tragiskt sätt om ett Shakespear-drama. Alla inblandade ser och vet att utvecklingen går åt helvete. Ingen gör nå't åt det. Så går det åt helvete. Till sist reser sig något ur askan. Tyvärr måste det nog bli betydligt värre innan den självdestruktiva eliten inom politik, media och kultur slutar att demonisera och hetsjaga dem som vill göra något konkret. Hur kan en utvisningsdömd bara gå kvar i landet? Nu med 830 tusen på fickan säkert flinande dessutom. Vad fick offret? JK framhärdar. Folk knyter handen i fickan Hur röstar man då, nästa år? Föga hopp om verklig förändring. (S) byter partiledare i förhoppningen att den nya ledarens smekmånad med folket ska räcka över valrörelsen. Annie Lööf balanserar i den smala gången av bred mitt. Noshi Dadgostar är medias nya gullegris.
Jag befarar att (S) och den religiösa sekten MP härjar vidare med sina destruktiva åtgärder efter nästa val. Därför att Annie Lööf fortsätter att ta ansvar. Löfven har hanterat saker genom att skjuta dem framför sig. Senast nu cement och kärnkraft.
Som jag ser det kokar allting ner till en oundviklig slutsats: etablissemanget har begått våld på svenska folkets rätt till självbestämmande. Massimmigrationen, den största förändringen i Sverige sedan Finland förlorades, är inte demokratiskt förankrad, vi har aldrig röstat om den och detta har drivits igenom trots en uppmätt entydigt negativ folkopinion.
Massimmigrationen är inte demokratiskt förankrad. Den är ett brott mot svenska folkets rätt till självbestämmande. Svenskar har lika stor rätt till ett hemland som etiopier eller kurder.
Stefan Löfven med sina ministrar och koalition i form av MP, C och V (både nuvarande och de som avgått för att distansera sig från resultatet av sina gärningar för de inser vad detta kommer att innebära närmaste 10 åren) har gett inkompetens ett ansikte!
Wallström, Romson, Frigolit(n), Sjöstedt och tomten från L som avgick efter januariöverenskommelsen är tyvärr i sammanhanget de smarta. De kvarvarande är ärthjärnorna
Vem tröstar moder Svea? Vi kan inte låtsas om att vi inte har akuta problem och något måste göras. Så vilka politiker ska göra´t? Vi har problem men ingen pekar ut riktningen till lösningen. Vill vi ha Joakim Lamotte eller Jimmie "the djinn" Åkesson till landsfäder? Näe. Är det en stark och enig riksdag vi behöver? Jo snarare det än en ideologisk bortkommen fåne utan agenda som vill bruka våld av diverse slag. Vi kan peka ut roten till enstaka problem, men inte rycka upp den för den har redan grott i vår örtagård. Vi, Sverige står nog tyvärr för ett systemskifte där gamla litanior om det goda, toleranta välfärdssamhället är tomma ord. Stanna världen, jag vill kliva av.
Jo det känns mera som att han har dött än tänker avgå. Han är ett symptom på att vi håller på att ändra politik sedan socialdemokraternas eviga innehav under min livstid.
Nå, du har rätt som oftast Ivar. Men, vad skall då göras och vem skall göra det? I vilken form ska vi stävja de växande problem vi har? Jag ser ingen politiker, utom möjligtvis Carl Bildt, som kan ta hand om saker och ting.
Min käpphäst är som vanligt att löneuppgörelsen som ingicks i den så kallade Kohandeln på 30-talet, och som sedan 50-talet täcker Tjänstemännens lönelägen medfört att skolboksbeskrivningarna av hur Sverige styrs inte stämmer. Tjänstemännen har haft 80 år på sig att korrumpera alla statliga institutioner. Detta går inte att lösa genom att rösta på Partier som utser vilka parlamentariker som ska till Riksdagen. Problemet går att lösa demokratiskt men genom att inse att de institutioner som finns idag är förlorade. Dessa drivs med Tjänstemännens egenintressen för ögonen och allmänheten är ett slags boskap. Mitt förslag är demokratiska val på Landskapsnivå, och om Landskapen sedan vill samordna sig i en eller flera grupperingar kan De naturligtvis göra det, men enhetsstaten Sverige är för närvarande en samhällsfara, inrikes och utrikes.
Jag tror att både Löfven själv och socialdemokratin är ganska nöjda. De har regeringsmakten, det som verkar vara det enda klara målet. Vad de ska med den till är underordnat. Visserligen skulle (S) säkert tacksamt ta emot ett trollspö med vilket man kunde lösa allt det här dumma men egentligen, EGENTLIGEN har man uppnått det man vet att man vill. Man är i regeringsposition.
Det hela påminner på ett nästan tragiskt sätt om ett Shakespear-drama. Alla inblandade ser och vet att utvecklingen går åt helvete. Ingen gör nå't åt det. Så går det åt helvete. Till sist reser sig något ur askan. Tyvärr måste det nog bli betydligt värre innan den självdestruktiva eliten inom politik, media och kultur slutar att demonisera och hetsjaga dem som vill göra något konkret. Hur kan en utvisningsdömd bara gå kvar i landet? Nu med 830 tusen på fickan säkert flinande dessutom. Vad fick offret? JK framhärdar. Folk knyter handen i fickan Hur röstar man då, nästa år? Föga hopp om verklig förändring. (S) byter partiledare i förhoppningen att den nya ledarens smekmånad med folket ska räcka över valrörelsen. Annie Lööf balanserar i den smala gången av bred mitt. Noshi Dadgostar är medias nya gullegris.
Jag befarar att (S) och den religiösa sekten MP härjar vidare med sina destruktiva åtgärder efter nästa val. Därför att Annie Lööf fortsätter att ta ansvar. Löfven har hanterat saker genom att skjuta dem framför sig. Senast nu cement och kärnkraft.
Konstnären Carsten Regild hade några år under 70-talet en reklamplats på Rådmansgatans tunnelbanestation.
SL sade upp hans kontrakt då den sista månadens perrong-verk deklarerade, “Vi har tamejfan de politiker vi förtjänar.
Känns lika aktuellt idag som då...
Som jag ser det kokar allting ner till en oundviklig slutsats: etablissemanget har begått våld på svenska folkets rätt till självbestämmande. Massimmigrationen, den största förändringen i Sverige sedan Finland förlorades, är inte demokratiskt förankrad, vi har aldrig röstat om den och detta har drivits igenom trots en uppmätt entydigt negativ folkopinion.
Massimmigrationen är inte demokratiskt förankrad. Den är ett brott mot svenska folkets rätt till självbestämmande. Svenskar har lika stor rätt till ett hemland som etiopier eller kurder.
Stefan Löfven med sina ministrar och koalition i form av MP, C och V (både nuvarande och de som avgått för att distansera sig från resultatet av sina gärningar för de inser vad detta kommer att innebära närmaste 10 åren) har gett inkompetens ett ansikte!
Wallström, Romson, Frigolit(n), Sjöstedt och tomten från L som avgick efter januariöverenskommelsen är tyvärr i sammanhanget de smarta. De kvarvarande är ärthjärnorna
Vem tröstar moder Svea? Vi kan inte låtsas om att vi inte har akuta problem och något måste göras. Så vilka politiker ska göra´t? Vi har problem men ingen pekar ut riktningen till lösningen. Vill vi ha Joakim Lamotte eller Jimmie "the djinn" Åkesson till landsfäder? Näe. Är det en stark och enig riksdag vi behöver? Jo snarare det än en ideologisk bortkommen fåne utan agenda som vill bruka våld av diverse slag. Vi kan peka ut roten till enstaka problem, men inte rycka upp den för den har redan grott i vår örtagård. Vi, Sverige står nog tyvärr för ett systemskifte där gamla litanior om det goda, toleranta välfärdssamhället är tomma ord. Stanna världen, jag vill kliva av.
Jo det känns mera som att han har dött än tänker avgå. Han är ett symptom på att vi håller på att ändra politik sedan socialdemokraternas eviga innehav under min livstid.
Nå, du har rätt som oftast Ivar. Men, vad skall då göras och vem skall göra det? I vilken form ska vi stävja de växande problem vi har? Jag ser ingen politiker, utom möjligtvis Carl Bildt, som kan ta hand om saker och ting.