Björn Östbring är statsvetare och skribent. I en ny bok – Nationalstaten – redogör han för hur liberaler har missförstått nationens roll. Han skissar också en väg framåt – en liberal nationalism.
Sep 24, 2022·edited Sep 24, 2022Liked by Ivar Arpi
Mycket bra och innehållsrikt. Liberalism som politisk ideologi håller på att ersättas av liberalism som ideal och då inte ideal som bara kan implementeras på ett samhälle utan måste ses som ett mål som all demokrati strävar mot, frihet i tanke och skrift, jämlikhet och rättvisa osv. Frågan är bara hur ett samhälle når dit och om alla nationer kommer att nå dit?
Mycket bra avsnitt och jag hade tid att lyssna medan jag gjorde annat. För första gången på länge kände jag mig helt hemma med resonemanget. Björn Östbring är värd många lyssnare/läsare.
@Ivar Arpi, dessa intervjuer är intressanta men mycket långa. Jag lyssnade på hela nu, många bra resonemang fast ofta ganska ljummet som det varit i många poddar nu. Risken är väl att det är få som lyssnar på podden, vare sig lite eller i helhet. Brist på kommentarer här visar väl brist på intresse också. Kanske behövs mer text till intervjun och kanske för dom som inte har tid eller ork att lyssna. Stöttar ekonomiskt men börjar undra vilken riktning "rak höger" är på väg mot. Saknar också feedback från dig Ivar Arpi, idag ingenting vare sig med egna kommentarer eller feedback på det man skriver här. Även mycket frågetecken nu hur man ska förhålla sig till det maktskifte vi nu ser regeringsmässigt.
Det bästa med podden idag tycker jag sades kring att man pratar om mångkultur från politiker men förklarar inte exakt hur samhället ska organiseras, vad visionen är mer exakt. Många ser ju nu enorma förändringar i samhället och kanske inte ens tycker Sverige längre känns svenskt i många områden, var det målet verkligen från politikerna? Våra politiker och kanske en del av folket vill att Sverige ska vara ledande ständigt i att vara "världens modernaste land". Den känslan infinner sig också när man känner på uttrycket "Norge tillhör norrmännen". Få reagerar men säger man att "Sverige tillhör svenskarna" då flyger rasist- och naziststämpeln. Vem tillhör då Sverige? Och vad har svenska folket, om ett sånt finns, för rätt till sitt eget land?
Det finns sen säkert mycket möjligheter med stor invandring med olika kulturer men det gäller ju då att dels få det fungera (t.ex. invandring ska inte vara en stor belastning ekonomiskt eller socialt), dels få med sig befolkningen i resan. Och då inte genom att anklaga alla som ifrågasätter för att vara rasister, helt galet. Det handlar ju ytterst om livsstilsval som ska göras i demokratisk ordning. Liksom att t.ex. EU-frågan kanske mer än nåt annat handlar om livsstilsval för befolkningen framför det ständiga ett ensidigt fokus på plus eller minus för Sveriges del med att vara med EU som ofta leder till total polarisering mellan två läger för och emot.
Liberaler har inte bara missförstått nationen utan även individen vs grupp. För i liberalismen kärna finns demokrati och individens fri- och rättigheter. När man låter grupperingar som har livsstilar som är anti-liberala vara med resonemanget om att "alla får leva som man vill" så har man alltså inte slagits för alla individers grundrättigheter. Likande med religionsfrihet för det är också en rätt för alla individer, alla medborgare, att slippa religion. Enda ljusning jag ser nu hos liberala partier är det jag hör från Medborgerlig Samling och särskilt Alexander Bard som talesperson för det partiet. Det ger mycket positiv energi att lyssna på honom.
Liberala partier som C och L har blivit oerhört ängsliga och s.k. politiskt korrekta (ofta förkortat PK). Och PK bygger ju egentligen på dagens vänsters världsbeskrivning och samhällssyn som alltid har som huvudmål att införa mer socialism, allt annat sekundärt inkl klimatet. Just klimatet, klimatalarmismen är kanske vänsterns bästa verktyg och argument hittills för att försöka införa mer hard core socialism i Sverige och världen. Och då med synen att alla frågor bortsett från klimatet är bagateller då ju det inte finns nåt kvar om jorden går under. Men man missbedömde väljarna, särskilt dom unga väljarna. Dom ser inte alls klimathotet som det största problemet i Sverige. Och kanske tycker dom inte den klimatpolitik som förts ens har varit bra för klimatet, t.ex. nedstängning av kärnkraft.
Mycket bra och innehållsrikt. Liberalism som politisk ideologi håller på att ersättas av liberalism som ideal och då inte ideal som bara kan implementeras på ett samhälle utan måste ses som ett mål som all demokrati strävar mot, frihet i tanke och skrift, jämlikhet och rättvisa osv. Frågan är bara hur ett samhälle når dit och om alla nationer kommer att nå dit?
Mycket bra avsnitt och jag hade tid att lyssna medan jag gjorde annat. För första gången på länge kände jag mig helt hemma med resonemanget. Björn Östbring är värd många lyssnare/läsare.
@Ivar Arpi, dessa intervjuer är intressanta men mycket långa. Jag lyssnade på hela nu, många bra resonemang fast ofta ganska ljummet som det varit i många poddar nu. Risken är väl att det är få som lyssnar på podden, vare sig lite eller i helhet. Brist på kommentarer här visar väl brist på intresse också. Kanske behövs mer text till intervjun och kanske för dom som inte har tid eller ork att lyssna. Stöttar ekonomiskt men börjar undra vilken riktning "rak höger" är på väg mot. Saknar också feedback från dig Ivar Arpi, idag ingenting vare sig med egna kommentarer eller feedback på det man skriver här. Även mycket frågetecken nu hur man ska förhålla sig till det maktskifte vi nu ser regeringsmässigt.
Det bästa med podden idag tycker jag sades kring att man pratar om mångkultur från politiker men förklarar inte exakt hur samhället ska organiseras, vad visionen är mer exakt. Många ser ju nu enorma förändringar i samhället och kanske inte ens tycker Sverige längre känns svenskt i många områden, var det målet verkligen från politikerna? Våra politiker och kanske en del av folket vill att Sverige ska vara ledande ständigt i att vara "världens modernaste land". Den känslan infinner sig också när man känner på uttrycket "Norge tillhör norrmännen". Få reagerar men säger man att "Sverige tillhör svenskarna" då flyger rasist- och naziststämpeln. Vem tillhör då Sverige? Och vad har svenska folket, om ett sånt finns, för rätt till sitt eget land?
Det finns sen säkert mycket möjligheter med stor invandring med olika kulturer men det gäller ju då att dels få det fungera (t.ex. invandring ska inte vara en stor belastning ekonomiskt eller socialt), dels få med sig befolkningen i resan. Och då inte genom att anklaga alla som ifrågasätter för att vara rasister, helt galet. Det handlar ju ytterst om livsstilsval som ska göras i demokratisk ordning. Liksom att t.ex. EU-frågan kanske mer än nåt annat handlar om livsstilsval för befolkningen framför det ständiga ett ensidigt fokus på plus eller minus för Sveriges del med att vara med EU som ofta leder till total polarisering mellan två läger för och emot.
Intressant och tänkvärt avsnitt, som vanligt.
Liberaler har inte bara missförstått nationen utan även individen vs grupp. För i liberalismen kärna finns demokrati och individens fri- och rättigheter. När man låter grupperingar som har livsstilar som är anti-liberala vara med resonemanget om att "alla får leva som man vill" så har man alltså inte slagits för alla individers grundrättigheter. Likande med religionsfrihet för det är också en rätt för alla individer, alla medborgare, att slippa religion. Enda ljusning jag ser nu hos liberala partier är det jag hör från Medborgerlig Samling och särskilt Alexander Bard som talesperson för det partiet. Det ger mycket positiv energi att lyssna på honom.
Liberala partier som C och L har blivit oerhört ängsliga och s.k. politiskt korrekta (ofta förkortat PK). Och PK bygger ju egentligen på dagens vänsters världsbeskrivning och samhällssyn som alltid har som huvudmål att införa mer socialism, allt annat sekundärt inkl klimatet. Just klimatet, klimatalarmismen är kanske vänsterns bästa verktyg och argument hittills för att försöka införa mer hard core socialism i Sverige och världen. Och då med synen att alla frågor bortsett från klimatet är bagateller då ju det inte finns nåt kvar om jorden går under. Men man missbedömde väljarna, särskilt dom unga väljarna. Dom ser inte alls klimathotet som det största problemet i Sverige. Och kanske tycker dom inte den klimatpolitik som förts ens har varit bra för klimatet, t.ex. nedstängning av kärnkraft.