9 Comments

Måste säga att du gör ett utmärkt jobb med att sälja in Per Ewerts bok. Ska absolut köpa den efter ert samtal. Gärna fler poddar där du tar upp religionsfilosofiska diskussioner. Välkomnar också ditt initiativ med chatten inför varje ny podd. Skapar ett engagemang hos oss som lyssnar och gör oss mer delaktiga. Här tog du inte heller över samtalet som du kan göra ibland.

Expand full comment

Det jag fastnade för mest under intervjun var att det var inte mycket Per fick säga. Du har läst på och kommer med många utlägg som är väldigt intressanta, men det blev väldigt mycket Arpi-utläggningar och inte alls mycket av Pers forskning. Jag hade velat höra, då Per kommer från frikyrkovärlden hur man där ser på det “förvärldsligande” av det kristna budskapet och urvattningen av frälsningsbudskapet som ägt rum i svenska kyrkan som också förändrat frikyrkans budskap, med gayrörelsen, sex före äktenskapet osv.

Jag tycker det alltid är spännande med dina intervjuer men, som sagt, den här gången blev det inte så mkt till intervju.

Expand full comment

Först hade jag inte tänkt lyssna, men eftersom jag just nu läser David Thurfjells bok Det gudlösa folket blev det intressant. Podden är spännande, mångfacetterad, filosofisk, historisk, troende…ja det går att ha hur många epitet som helst. Kort sagt utmanande och eftertänksamt. Nu har jag inte läst klart Davids bok och inte läst Pers bok så jag ska inte kommentera innehållet i dessa. Utifrån podden finns det mängder av infallsvinklar att kommentera/diskutera så jag nöjer mig att konstatera, bra podd.

Expand full comment

Som kristen var det här ett mycket intressant samtal. Skulle önska fler samtal av den här filosofiska och intellektuella typen kring kristen tro.

Expand full comment

Apropå sekularisering och Gud

Du vet väl hur det var i skolorna fram på 1960-talet åtminstone.

Jag började skolan 1958. Vi hade kristendomskunskap, som vi fick betyg i. Den enda karta som jag minns visades för oss på lågstadiet var "Palestina på Jesu tid" med Jordanfloden, Döda havet och Gennesarets sjö. Kanske tog läraren fram någon annan karta någon gång, men som jag minns det stod denna alltid framme.

Jag minns inte när vi började läsa Fader vår på morgnarna, men på mellanstadiet t o m årskurs sex läste vi nedanstående varje dag, stående vid bänken:

Fader vår som är i himmelen.

Helgat varde ditt namn.

Tillkomme ditt rike.

Ske din vilja, såsom i himmelen

så ock på jorden.

Vårt dagliga bröd giv oss idag,

och förlåt oss våra skulder,

såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro,

och inled oss icke i frestelse

utan fräls oss ifrån ondo.

Ty riket är ditt och makten och härligheten

i evighet.

Amen.

Därefter oftast någon psalm som t ex:

Jesus för världen givit sitt liv:

öppnade ögon, Herre, mig giv.

Mig att förlossa offrar han sig,

då han på korset dör ock för mig.

Av den här sjöng vi bara första versen,

men Härlig är jorden sjöng vi hela:

https://psalmbok.fi/psalm-31-harlig-ar-jorden/

Vid skoldagens slut stod vi upp och läste denna varje dag (Välsignelsen):

Herren välsigne oss och bevare oss.

Herren låte sitt ansikte lysa över oss och vare oss nådig.

Herren vände sitt ansikte till oss och give oss frid.

I Faderns och Sonens och den helige Andes

namn.

Amen.

Även på mellanstadiet hade vi kristendomskunskap med betygsättning. Och utöver bönerna och psalmerna var det ju en hel ganska tung stämning som överfördes till oss unga.

Som jag minns det låg kristendomen som en våt filt över samhället. På långfredagen var ingenting öppet.

Jag minns inte att lärarna talade särskilt om helvetet, eller himlen, men i det här massiva flödet av kristendom uppfattade jag ändå att de trodde på både himlen och helvetet. På något sätt blev det inplanterat att vuxna människor kunde tro på detta, och det hade naturligtvis effekt.

Som vuxen, som läst om kristendomen kan man förstås diskutera olika aspekter på den, men de som var med om detta var barn, från sju års ålder.

Nu kan man göra det till en lustighet, men för oss var det den verklighet vi levde i - länge.

Expand full comment

Mycket intressanta och i högsta grad aktuella frågor.

Det finns ingen som ifrågasätter en kristen gärning men om man kallar sig kristen så kan man lätt sjunka i popularitet. Att många i västerlandet har större intresse för främmande religioner än den kristna kultur som de är uppvuxna i är ett uttryck för oikofobi, alltså nedvärdering av sin egna kultur och beundran av främmande kulturer/religioner.

Det finns heller ingen motsättning mellan religion och vetenskap.

Den konflikt man ofta talar om är konflikten mellan den vetenskapliga världsbilden och kyrkans världsbild. Under medeltiden var konflikter mellan naturvetenskap och kyrka sällsynta. Under de följande århundrandena lämnade många forskare universiteten med dess alltmer försämrade forskningsklimat. På 1600-talet hade denna situation kulminerat och universiteten försöker sätta stopp för denna forskarflykt genom att mobilisera kyrkan. Då växer konflikten mellan kyrkan och många framstående forskare.

Ett stort antal, nu levande, framstående astrofysiker och kosmologer har en kristen tro. Den världsberömde solfysiken Eric Priest uttryckte skillnaden mellan vetenskap och religion på följande sätt:

”Both are concerned with a Search for Truth.

But they ask different questions about the nature of reality:

Science asks How and Theology asks Why? ”

Expand full comment
Jan 16, 2023·edited Jan 16, 2023

Jovisst, den förklaring till att Sverige har hamnat så extremt till höger i den populära internationella identitetsskalan kan nog till viss del förklaras av en medveten politik från Socialdemokraternas sida att reducera Sveriges kristna arv. Men vad har de borgerliga gjort åt det? Intet!

Vad betyder det att de borgerliga har inte på något sätt avvikit eller ändrat Socialdemokraternas syn på religionens roll i det svenska samhället? Jo, att Socialdemokraternas politik har blivit STATENs politik - inget annat!

Nu kan någon invända att Thorbjörn Fälldin i alla fall på 1985 ingick valteknisk samverkan med Kristdemokraterna, vilket resulterade i att Alf Svensson kom in i riksdagen. Han blev senare minister i Carl Bildts regering 191-1994. Men för vad blev Svensson minister, jo för biståndet, ett område som inte precis står i svagt i Socialdemokratins politiska intressesfär!

Som biståndsminister fick Svensson möjligheten att involvera "tredje part" biståndsverksamheten. Vad är "tredje part" då? Jo, det är bland annat kristen missionsverksamhet! I utlandet förstås, inte i Sverige!

Den största insatsen som kristen i Sverige gjorde Alf Svensson nog, när han deklarerade i samband med att adoptionsrätt för homosexuella diskuterades. Då deklarerade han något kryptiskt att han ansåg att alla barn hade rätt att ha en mor och en far.

Nej, de borgerliga har omedvetet eller medvetet spelat med i Socialdemokraternas strävan. Det har blivit statspolitik att minska kristenhetens betydelse i Sverige!

Expand full comment

Du väckte dessutom mitt intresse för Kirkegaard. Tack för det!

Expand full comment

Samtalet med Per Ewert var intressant och det finns många trådar som ni skulle kunna tala vidare om i kommande samtal! Jag har ännu inte läst boken men tror att vi har den. Just nu har jag avslutat en lättlästbok om Carl Johan Rosenius, Min nåd är dig nog, sammanställd av Jens Lunnergård, om hur många som infulerades av Rosenius på 1800-talet, bl a August Strindberg och Selma Lagerlöf. Jag rekommenderar den till den som vill veta mer om kristna värden.

Expand full comment