Inte Ulf Kristersson som bör be om ursäkt

Att invandring blir en belastning när inte integrationen fungerar är en självklarhet. Ändå har moderatledaren Ulf Kristersson fått hård kritik för att han sagt det självklara. Hur kommer det sig?

Om det faller för mycket regn på för kort tid kommer inte jorden hinna absorbera allt. Det blir översvämning. Ingen metafor fångar verkligheten helt, men jag tror denna fångar relationen mellan migration och integration hyfsat väl. Länge ansågs det dock som närmast tabu att benämna kopplingen mellan hur många som kommer till Sverige, och hur bra integrationen går. Man skulle inte kritisera migrationspolitiken, endast integrationspolitiken. Att prata om volymer fick man inte göra. Allt detta är uttjatat vid det här laget. Tills moderatledaren Ulf Kristersson svarade fullt rimligt på en fråga.

I P1 Morgons partiledarutfrågning frågar Mikael Kulle om Ulf Kristersson delar Jimmie Åkessons syn som kommer till uttryck i tweeten: “Sverige behöver ett totalstopp, för all invandring som utgör en social, kulturell eller ekonomisk belastning”

Eftersom det pågår ett slags visklek om vad som sades, med flera medvetna missförstånd, har jag transkriberat den delen av intervjun. Såhär svarade Ulf Kristersson:

– Jag delar inte slutsatsen att vi ska ha totalstopp, däremot så delar jag slutsatsen att vi har för mycket invandring till Sverige just nu och det vore fel väg att öka invandringen som den här regeringen vill.

Delar du hans åsikt att det är en belastning på det sätt som han ger uttryck för. 

– Jag skulle inte uttryckt mig på exakt det sättet, men det är uppenbart att invandringen i Sverige har blivit en belastning, både när det gäller kriminalitet, hedersproblematik, sociala problem, trångboddhet – det är väl alldeles uppenbart. Sen kan man uttrycka det på lite olika sätt.

Hur är det uppenbart, tycker du?

– Jag tror inte nån säger att det inte är uppenbart. Titta vad som händer nästan dagligen med skjutningar, dödliga och där människor enbart skadas, i några av våra utsatta områden. Titta på gängkriminaliteten.

Kopplar du allt det till invandring?

– En mycket mycket hög andel av detta handlar om invandring. Det är ingen tvekan om att det finns annan brottslighet också, men en mycket hög andel av den kriminalitet som är allra grövsta just nu är kopplad till riktigt, riktigt misslyckad integration i Sverige.

Det är uppenbart för den som inte vill vantolka att Ulf Kristersson här pratar om att Sverige har överskridit sin integrationskapacitet, vilket handlar om saker som jobb, bostäder, skolor, polis och så vidare. Under lång tid har svenska regeringar, både rödgröna och Alliansen, ignorerat att migrationen varit på en nivå som är ohanterbar. I april 2015 fick Stefan Löfven frågan om han ansåg att det fanns något tak för hur många flyktingar Sverige kunde ta emot.

Nej, det finns ingen gräns. Vi ska ta emot enligt de konventioner vi är bundna av. Vi har klarat det tidigare. I början av 1990-talet kom det många från det forna Jugoslavien. I dag är de en naturlig del av det svenska samhället. De bidrar jättemycket. (Sydsvenskan)

Ett par år senare, och efter att migrationskrisen passerat sin första akuta fas, hade Socialdemokraterna till slut landat i något annat. Magdalena Andersson slog nu fast:

Integrationen fungerar inte som den ska. Det gjorde den inte före hösten 2015 heller, men för mig är det uppenbart att vi inte kan ha ett större asylmottagande än vi klarar av att integrera. Det blir inte bra för de människor som kommer hit och det blir inte bra för samhället i stort heller. Det finns anledning för oss Socialdemokrater att vara självkritiska. Vi skulle tidigare ha varit tydliga med att vi inte kan ha ett större mottagande än vad samhället klarar av att ta emot. (DN 21/12 –17

Hon fick även frågan under hur lång tid som Sverige har haft för stor migration.

Under senare år ser vi att det tar alldeles för lång tid för människor att komma i arbete. Vi har en stor bostadsbrist och en stor lärarbrist. Det tycker jag att vi kunde ha sett och varit tydligare med tidigare än hösten 2015.

I samma intervju uppmanade hon migranter att söka sig till ett annat land än Sverige. Hon anklagades förvisso för empatilöshet av vissa röster till vänster, men inget var i närheten av det som nu drabbat Ulf Kristersson och Moderaterna. Det har givetvis att göra med att de, ihop med Kristdemokraterna, närmat sig Sverigedemokraterna. Här finns en av svensk politiks mest bisarra sanningar: Du kan säga nästan exakt samma sak som Sverigedemokraterna, förespråka samma reformer och genomföra politik de står bakom, men du får inte samarbeta med SD. När vår finansminister uppmanar migranter att välja ett annat land än Sverige, när Morgan Johansson säger att vi ska ligga på EU:s absoluta miniminivå i asylmottagande, då är det inte främlingsfientligt enligt moralpolisen. Inte på grund av sakinnehållet, utan på grund av avsändaren. Om någon i högern sagt det skulle det däremot blivit ett ramaskri. 

Börja prenumerera

Ulf Kristersson påpekar det självklara. Något alla ser. Sveriges integrationskapacitet har vida överskridits. Kritikstormen som drabbar honom och Moderaterna har inte med vad han säger i sak att göra, utan att han är nedsmutsad av att han samtalar med SD. Enligt detta sätt att se världen kan man förvisso säga vad SD säger och genomföra deras politik, men man får inte samarbeta med dem. Det är själva partiet som är orent, deras medlemmar som är smittsamma. 

Sakfrågan då. När är invandring en belastning? Det är självklart att Sverige gynnats av  vissa sorters invandring. Dagens Sverige består delvis av en verklig mångfald, där människor från olika delar av världen umgås, lever ihop och bor sida vid sida. Att många med rötter i andra länder har blivit integrerade delar av landet ser jag som hoppfullt. Svenskar med invandrarbakgrund är en självklar del av Sverige. Sverigedemokraterna pratar om öppen svenskhet, där vem som helst kan bli svensk om man vill, och ärligt talat tycker jag att vi delvis redan är där. Vill man så kan man. Jag kan därför förstå hur ordet “belastning” kan uppfattas som  sårande, om det nu hade handlat om alla som invandrat till Sverige. Det gör det dock inte. 

Sverige har varit ett invandrarland under decennier, men om inte integrationen fungerar längre, då kan man inte fortsätta att ha en så stor migration. Som Stefan Löfven själv sade under en partiledardebatt i riksdagen under hösten 2020 när ämnet var gängbrottslighet:

Med en stor migration, där vi inte klarar av integrationen, då följer också större risk för den typen av problem som vi ser. Det är glasklart. 

Vi har i dag ett stort antal områden i Sverige där det knappt pratas svenska, som inte bara inrikesfödda flytt, utan även den stora majoriteten skötsamma invandrarna vill ta sig ifrån. Med trångboddhet och sociala problem. Där kriminella gäng dikterar villkoren för de boende. Där skjutningar sker nästan dagligen. Där en polisman blir ihjälskjuten på öppen gata. Redan 1993 konstaterade Birgit Friggebo, som hade ansvar för invandrarfrågorna i Bildtregeringen, att vissa barn gick ut svenska grundskolan utan att kunna ordentlig svenska. Det behöver väl knappast sägas att problemen är än mer omfattande i dag. Om man konstant fyller på dessa områden med migranter, hur ser den integrationspolitik ut som man tror kommer funka då? 

Det värsta med allt detta är att indignationen är tom. Spelad. Fejk. I ett twitterinlägg från förra året skrev Socialdemokraterna såhär om arbetsraftsinvandringen:

Man är alltså inte främmande för att prata om invandring som en belastning. “Det är okej när vi gör det”, är Socialdemokraternas devis. Som så ofta. Det socialdemokratiska partiföreträdare ägnar sig åt nu, när man skriker glåpord åt Ulf Kristersson, är att ropa varg. När verkliga rasister samtidigt tvingar svenska judar att dölja sin identitet i Malmö. Eller, för den delen, sprider sitt hat genom SSU Malmö. 

Nu försöker vänstern göra om tricket från den gången när man hoppade på Fredrik Reinfeldt för att han korrekt konstaterade att arbetslösheten inte huvudsakligen var ett problem bland etniska svenskar mitt i livet, utan var koncentrerat till ungdomar och de med utländsk bakgrund.

Det är bara det att den typen av retorik inte fungerar längre. Det går inte att mobba människor till tystnad i offentligheten i dag på samma sätt som för tio år sedan. Alla kan se problemen med sina egna ögon. 

Annie Lööf vet att Moderaterna inte plötsligt blivit rasister, men måste rädda sitt enda politiska projekt, vilket är att mota bort SD från allt inflytande. Därför hoppar hon på drevet. Och Märta Stenevi, Miljöpartiets ena språkrör, gick så långt som att kräva att Ulf Kristersson skulle be om ursäkt. Inrikesminister Morgan Johansson spred glatt hennes uppmaning.

Ulf Kristersson skriver på Facebook att han naturligtvis aldrig pekat ut ”enskilda invandrare eller invandrare som grupp som en belastning”

De som borde be om ursäkt är de politiker som år efter år har makten att göra något men låter utanförskapet, arbetslösheten och kriminaliteten bara växa, samtidigt som de röstar igenom lagar som avsiktligt ökar invandringen till Sverige.

I dag skriver Tobias Billström på Twitter, med referens till Kristerssons FB-inlägg: “Tiden då Moderaterna accepterade fördumningen av debatten är över. Så är det sagt.”

Det är hög tid.

Börja prenumerera