Med en bakgrund i Waldorfskola och erfarenhet av att ha hemskolat de äldsta barnen så är det spännande att lyssna på era tankar. Vi har 7 barn och hemskolade den äldste sonen helt hans första skolår och kunde sedan delvis hemskola de 4 äldsta i samarbete med en friskola. Eftersom detta var i samband med att möjligheterna till hemskolning aktivt snörptes så blev friskolan alltmer nervösa tills de inte längre vågade ställa upp på den samarbetsform som vi hade. Jag är en varm anhängare av möjligheten till hemskolning men tror däremot inte på sk unshooling. När vi ansökte till kommunen om att få hemskola så fick vi lämna in en gedigen plan för den undervisning som vi planerade att genomföra, vilket följdes upp genom samtal och träff med en person på kommunens skoladministration. Kommunen hade erfarenhet av hemskolning sedan tidigare då det fanns flera familjer i kommunen som hade hemskolat barn under flera år innan vi ansökte. Men både vi och de hade varit betjänta av ett tydligt ramverk.
Nu när barnen börjar bli vuxna så finns det få saker som de talar om med sådan värme och nostalgi som den tid då de fick undervisning hemma.
Vi hade ingen möjlighet att flytta till något land som tillät hemskolning när det begav sig utan fick låta dem gå i den lokala byskolan och sedermera en friskola ett par mil bort. Vår erfarenhet från de 5 grundskolor (exklusive hemskolning) och 4 gymnasieskolor som våra barn sedan gått på är att skolorna aldrig är bättre än lärarna som undervisar, vilket i sin tur påverkas mycket av vilken rektor som styr. Mycket tid och kraft får man ägna åt att tala med barnen om den politiska indoktrinering, alltid med överväldigande vänsterprägel, som lärare på alla skolor vi har erfarenhet av tvingar på dem. Vi har också fått hjälpa dem hitta strategier att kunna vara ärliga mot sig själva och andra utan att riskera att vänskaper och betyg skall rasa när de haft åsikter som gått på tvärs med lärares och elevers starka övertygelser. Det är tungt, både för oss och barnen, men samtidigt karaktärsdanande.
Lite förmycket innerstads/överklass ”take”. Tre barn , två hundar och en katt, och skriver lite i artiklar. Då är det inte så lätt att förstå vad som händer i Filipstad, i Hässleholm eller på Böda camping, och vem som betalar, eller varför någon kommit på att bussa elever från en stadsdel till en annan.
Det är först när man själv har barn i skolan man inser hur mycket ideologi som den svenska skolan är dränkt i. Jag har också uppfattningen att enskilda lärare har oerhört stor påverkan på utbildningen och dess utformning. Mina barn hade t.ex. en lärare som tyckte att läxor var av ondo och att de skulle undvikas till nästan vilket pris som helst.
Ett Intressant och mycket tänkvärt samtal att ta med sig. Det behövs nog en rejäl
diskussion om den svenska skolan och dess syfte. Men det viktigaste syftet är nog förvaring av alla barn medan föräldrarna bidrar som skattebas och tillväxtfaktor. Om eleverna lär sig någonting är det ju bra men när de indoktrineras i en politiskt påhittad värdegrund och ett ideologiskt förutbestämt tankesystem så har staten tagit över styrspaken över elevernas tankebanor i ett fostrande syfte.
Det är så människor i Kina fostras och blir både statens medel och mål. Genom att titta på Sverige så förstår man den kinesiska diktaturens framgångar.
Tvungen att pausa efter halva podden. Finns det inget värde i yrkeskunskap, från Rörmockare tilll läkare ? ”Alla jag känner är autodidakta” elitismen och arrogansen från Björklund är slående. Min erfarenhet från livet,samhället och varför vi vill att våra barn ska lära sig saker i skolan samt få en träning i att kämpa, förberedas för att det lönar sig att anstränga sig är väldigt annourlunda.
Väldigt intressant samtal. Om man börjar där samtalet slutar: att assimilationsprojektet inte skulle engagera är en typisk innerstadsidé. Människor vill dominera och bestämma över varandra, särskilt om det ökar deras trygghet, vilket assimilation gör. Om det är ett riktigt medel kan dock diskuteras. Själv tillhör jag värderingsmässigt på flera punkter minoriteten av samhället på grund av mina religiösa övertygelser. I sociologisk mening är jag en mönstermedborgare men avstår med glädje allehanda indoktrinering av mig och mina barn. Ofta påtalar jag detta på ett vänligt sätt, såsom när jag på det kommunala muséet såg att man hade lagt upp en bok till försäljning som berörde en idag gängse PK-ideologi som dock helt saknade koppling till museets verksamhet. I min värld var det en av alla återkommande vinkar från överheten, i detta fall ett kraftigt subventionerat kommunalt museum, om vilka idéer och värderingar som är "goda" och "fina". Jag frågade då bara enkelt varför den boken såldes där, och poängen gick nog fram. Dagen efter var den bortplockad till förmån för en bok om stadens jazzorkestrar under mellankrigstiden.
Med en bakgrund i Waldorfskola och erfarenhet av att ha hemskolat de äldsta barnen så är det spännande att lyssna på era tankar. Vi har 7 barn och hemskolade den äldste sonen helt hans första skolår och kunde sedan delvis hemskola de 4 äldsta i samarbete med en friskola. Eftersom detta var i samband med att möjligheterna till hemskolning aktivt snörptes så blev friskolan alltmer nervösa tills de inte längre vågade ställa upp på den samarbetsform som vi hade. Jag är en varm anhängare av möjligheten till hemskolning men tror däremot inte på sk unshooling. När vi ansökte till kommunen om att få hemskola så fick vi lämna in en gedigen plan för den undervisning som vi planerade att genomföra, vilket följdes upp genom samtal och träff med en person på kommunens skoladministration. Kommunen hade erfarenhet av hemskolning sedan tidigare då det fanns flera familjer i kommunen som hade hemskolat barn under flera år innan vi ansökte. Men både vi och de hade varit betjänta av ett tydligt ramverk.
Nu när barnen börjar bli vuxna så finns det få saker som de talar om med sådan värme och nostalgi som den tid då de fick undervisning hemma.
Vi hade ingen möjlighet att flytta till något land som tillät hemskolning när det begav sig utan fick låta dem gå i den lokala byskolan och sedermera en friskola ett par mil bort. Vår erfarenhet från de 5 grundskolor (exklusive hemskolning) och 4 gymnasieskolor som våra barn sedan gått på är att skolorna aldrig är bättre än lärarna som undervisar, vilket i sin tur påverkas mycket av vilken rektor som styr. Mycket tid och kraft får man ägna åt att tala med barnen om den politiska indoktrinering, alltid med överväldigande vänsterprägel, som lärare på alla skolor vi har erfarenhet av tvingar på dem. Vi har också fått hjälpa dem hitta strategier att kunna vara ärliga mot sig själva och andra utan att riskera att vänskaper och betyg skall rasa när de haft åsikter som gått på tvärs med lärares och elevers starka övertygelser. Det är tungt, både för oss och barnen, men samtidigt karaktärsdanande.
Tack för ett intressant samtal!
Lite förmycket innerstads/överklass ”take”. Tre barn , två hundar och en katt, och skriver lite i artiklar. Då är det inte så lätt att förstå vad som händer i Filipstad, i Hässleholm eller på Böda camping, och vem som betalar, eller varför någon kommit på att bussa elever från en stadsdel till en annan.
Det är först när man själv har barn i skolan man inser hur mycket ideologi som den svenska skolan är dränkt i. Jag har också uppfattningen att enskilda lärare har oerhört stor påverkan på utbildningen och dess utformning. Mina barn hade t.ex. en lärare som tyckte att läxor var av ondo och att de skulle undvikas till nästan vilket pris som helst.
Ett Intressant och mycket tänkvärt samtal att ta med sig. Det behövs nog en rejäl
diskussion om den svenska skolan och dess syfte. Men det viktigaste syftet är nog förvaring av alla barn medan föräldrarna bidrar som skattebas och tillväxtfaktor. Om eleverna lär sig någonting är det ju bra men när de indoktrineras i en politiskt påhittad värdegrund och ett ideologiskt förutbestämt tankesystem så har staten tagit över styrspaken över elevernas tankebanor i ett fostrande syfte.
Det är så människor i Kina fostras och blir både statens medel och mål. Genom att titta på Sverige så förstår man den kinesiska diktaturens framgångar.
Tvungen att pausa efter halva podden. Finns det inget värde i yrkeskunskap, från Rörmockare tilll läkare ? ”Alla jag känner är autodidakta” elitismen och arrogansen från Björklund är slående. Min erfarenhet från livet,samhället och varför vi vill att våra barn ska lära sig saker i skolan samt få en träning i att kämpa, förberedas för att det lönar sig att anstränga sig är väldigt annourlunda.
Väldigt intressant samtal. Om man börjar där samtalet slutar: att assimilationsprojektet inte skulle engagera är en typisk innerstadsidé. Människor vill dominera och bestämma över varandra, särskilt om det ökar deras trygghet, vilket assimilation gör. Om det är ett riktigt medel kan dock diskuteras. Själv tillhör jag värderingsmässigt på flera punkter minoriteten av samhället på grund av mina religiösa övertygelser. I sociologisk mening är jag en mönstermedborgare men avstår med glädje allehanda indoktrinering av mig och mina barn. Ofta påtalar jag detta på ett vänligt sätt, såsom när jag på det kommunala muséet såg att man hade lagt upp en bok till försäljning som berörde en idag gängse PK-ideologi som dock helt saknade koppling till museets verksamhet. I min värld var det en av alla återkommande vinkar från överheten, i detta fall ett kraftigt subventionerat kommunalt museum, om vilka idéer och värderingar som är "goda" och "fina". Jag frågade då bara enkelt varför den boken såldes där, och poängen gick nog fram. Dagen efter var den bortplockad till förmån för en bok om stadens jazzorkestrar under mellankrigstiden.
Tack. Skrev om detta
http://sjunne.com/2020/03/07/skolplikt-eller-undervisningsplikt/
Angående hemskolning, finns föreningen Rohus i Sverige, samt en annan förening för 'skolsvenskarna' även på Åland.
Man kan kontakta Marita Sandberg eller Jonas Himmelstrand för att få veta mer.